Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
APOTEKARE. 483
äfven i de fall då de voro skråbundne, till nästa kapitel, som skall
redogöra för handeln under medeltiden. Samman med handverkarne
upptager jag deremot dragare och spilare, ehuru de hade mycket att göra,
i synnerhet de förre, som icke kommer in under det begrepp vi fästa
vid ordet handverk.
De olika arterna af handverk upptagas här i alfabetisk ordning.
Till förekommande af omsägningar har jag i grupper sammanfört
beslägtade handverk. Ehuru medeltiden fordrade, att hvar och en skulle
sköta ett yrke och icke lägga sig i andras, medgaf hon, att vissa yrken
stodo hvarandra närmare, hvadan deras idkare fördes samman under ett
skrå. Sådant var i Stockholm fallet med skräddare och öfverskärare.
Huruvida målare och perlstickare voro förenade i ett embete, känner
jag icke, men visst är, att den i Stockholm bosatte konstnären Albert
(omkr. år 1500) kallar sig sjelf än målare, än perlstickare. Mindre
benägne för isolering voro myndigheterna i Ystad, hvars smedsembete
stod öppet äfven för guldsmeder, remsnidare, pumpmakare och
svärdfäjare. Om dessa föreningar mellan embetena i våra städer veta vi
emellertid ytterst litet. Vid de sammanställningar jag i det följande
gör, har jag derföre icke bekymrat mig om de grupperingar, som
verkligen eller möjligen funnos under medeltiden, utan har jag sammanfört
de yrken, som hafva frändskap med hvarandra antingen genom råämnena
de underkasta bearbetning eller arbetssättet.
APOTEKARE.
Det från grekiskan lånade ordet apotheca betydde i början af
medeltiden bod i allmänhet. Åtminstone i utlandet användes ordet från och
med 1300-talet som namn för en bod, i hvilken man sålde kryddor,
vax, konfekt, läkemedel, och småningom fick det den speciela betydelse
det nu har, ehuru man i apoteket jämte läkemedel fortfarande tillverkade
konfekt. I svenska handlingar har jag icke funnit apotekare omtalade
förr än i början af 1500-talet, men då ej sällan. Att de ej omtalas i
tidigare urkunder torde bero på en tillfällighet. Att äfven i Sverige
apotekaren var sockerbagare framgår af redogörelsen för den fest
Stockholms stad gaf för k. Kristiern II, meddelad i det föregående s. 463.
Medeltidens läkemedel voro så godt som uteslutande hemtade ur
växtriket, hvilken omständighet är orsaken till att kryddboden var
och blef apotek. Ett intyg — om något sådant behöfves — att Sverige
i detta fall stod på samma fot som utlandet lemnas af följande ord,
som fru Mätta Ivarsdotter skrifver till riksföreståndaren hr Svante
Nilsson år 1510: Värdens veta, som I mig tilskrifven med Er dräng,
att I inga örter fingen ut med Er, känner Gud, att det icke var min
skuld, förty jag litade på apotekaren, att han skulle hafva uttagit
hvad han visste, att Er ädelhet behof gjordes; käraste hjerta, sänder
jag Er nu med apotekaren så många örter som han begärt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
