Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BAKARE. 485
Vid brödets tillverkning torde salt endast undantagsvis hafva
använts — saltet var ännu för dyrt. För åstadkommande af jäsning torde
surdeg hafva brukats, icke jäst. 1
Olaus Magni uppgifver (bok 13 kap. 17), att bröd ej plägade säljas
efter vigt, utan efter ögonmått. Det är möjligt att så skedde i det
dagliga lifvet — så går det ju till ännu i dag —, men medeltidens
stränga lagstiftning kunde icke åt tillverkarne af något så vigtigt som
brödet gifva så stor frihet, som ligger i ett allt annat uteslutande
användande af ögonmåttet för bestämmande af brödets storlek. Enligt
landets sed skulle det ordinarie brödet kosta en penning — den minsta
myntenheten; en svensk pennings lef’ omtalas redan i Östgötalagen
(kristnobalken kap. 11). Att samma sed förekom i städerne och ännu efter
medeltidens slut, framgår af en jämförelse mellan bakareskråt § 1 och
’bagarnes ordning’ af år 1597. Var priset en gång för alla gifvet för
det ordinarie brödet, följer deraf med nödvändighet, att brödets
beskaffenhet eller storlek måste något variera efter sädesprisen; då brödet
alltid skulle vara godt, voro storleken och vigten de enda faktorer,
som fingo vara vexling
underkastade. Också
innehåller bakareskråt uppgift
om den vigt tre olika slag af
bröd borde hafva efter visst
pris på spannmålen; dock
gifver skråt, måhända med
något ironisk syftning,
bakaren rätt att åt brödet gifva
högre vigt. Skråt är
visserligen från medeltidens slut, 214. Dukadt bord med bröd.
men att man redan
dessförinnan fäste sig vid brödets vigt framgår af k. Magni stadslags föreskrift
om tillsättande af två gode män till brödvigt’ (konungsbalken kap. 16).
Af de tre brödslag, som i skråt uppräknas, spisebröd, skönråg och
hvetebröd, var tydligen det först nämnda simplast, efter det med samma
pris skulle vara 50 tyngre än de andra. Det lybska bakareskråt
omtalade följande slag af bröd: strumpe, schönroggen och spysebroeth, hvilka
alla skulle förses med bagarens märke, wegge och semmeln, som ej be-
Fig. 214. Efter målning i Kungshusby kyrka. Uppland (1400-talet).
1 Jfr Fagniez s. 572.
2 Det heter i skråt: ’när en läst råg och hvete gäller 24 mark, då skall ett
spisebröd väga 30 lod, en (skönråg) 20 lod, ett hvetebröd 20 lod.’ I ordningen af
år 1597 heter det: ’när en läst spannmål gällde 24 mark, då vog ett
penningsbröd 20 lod, såsom ock ett pennings spisebröd i förtiden vog 30 lod.’ Det
här inom parentes satta ordet skönråg representeras i det tryckta skråt
(Skråordningar s. 211) af ett frågetecken. Att der skall stå skönråg
(schönroggen) framgår af jämförelsen med den nyss nämnda ordningen, som har ordet
skönråg, och med förhållandena i Tyskland; jfr t. ex. Wehrmann, Die älteren
lübeckischen Zunftrollen s. 168: Schoenroggen, strumpe offte spysebroeth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
