Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
488 BARBERARE. BARKARE.
upptill; för större beqvämlighets skull gjordes de båda nu fria
skaftänderna ringformiga, så att den klippandes fingrar kunde trädas in i
dem. I utlandet förekommer, enligt Viollet-le-Duc, denna saxform
redan i 900-talets miniaturer; att hon icke saknades under Sveriges
medeltid se vi af det fig. 150 afbildade sigillet. Att en sådan sax
förekommer i ett skräddare-embetets sigill kan synas egendomligt, då
den tidigare formen, under medeltiden den vanliga, företrädesvis användes
för klädets öfverskärande.
Barberarne hade icke allenast att sköta sina medmenniskors hår
och skägg, de voro äfven kirurger och erhöllo för det högre vetande
denna deras sysselsättning kräfde, mästare-titel. Det torde stundom
varit svårt att uppdraga gränsen mellan deras verksamhetsområde och
apotekarnes, ty de förre hade icke blott att förbinda och hela sår,
amputera, slå åder o. s. v., utan ock att tillaga plåster och andra
läkemedel åtminstone mot yttre skador. I Danzig skulle den, som sökte
inträde i bardskärareembetet visa sin skicklighet dertill genom att
tillverka ett plåster som kallades gracia dei, en salva, som kallades
unguentum fuscum, en läskedryck och ett benpulver, äfven skulle han lägga
i dagen sin förmåga att slipa och hvässa. I samma stad fick
bardskäraren ej amputera någon lem, utan att embetets åldermän förklarat sig
villige att intyga operationens nödvändighet. Att äfven i Sverige
bardskärarne hade samma kirurgbefattning framgår dels af mästaretiteln,
som gafs mången af dem, dels af den befallning, som rådet i
Stockholm under Olai Petri sekreteraretid gaf två bardskärare att se till,
huru pass en skadad menniska hade blifvit läkt af någon, som
förmodligen ej haft full befogenhet att uppträda som läkare.
I Lybeck satte barberarne utanför sin bod som skylt ett rakbäcken.
Det är troligt, att denna sed iakttogs i Danmark och således äfven i
de delar af Sverige, som under medeltiden voro danska. Då en sådan
skylt, så vidt jag vet, icke brukas eller i mannaminne brukats i det
öfriga Sverige, ligger kanske deri en antydan om att den ej heller
fanns der under medeltiden.
Barberarnes patroner voro de hel. Cosmas och Damianus, som,
enligt legenden, voro de skickligaste läkare verlden skådat.
BARKARE. BERKER. BUNTMAKARE. PELSERE. PERGAMENTMAKARE.
SKINNARE. SÅMSKMAKARE. WITHGERWERE. PELLIFICES.
*PELLIPARII. CORIARII. ALLUTARII. 1
Djurens skinn hade dubbel användning: antingen brukades de som
pelsverk, med bevarad hårklädnad, eller de bearbetades till läder.
1 Namnet barkare förekommer tidigt; dess tyska form berker, äfvensom mitgherwere
och pelsere finnas i den tyska Visbylagen. Skåningen Christian Pedersen
använder i sitt danska lexikon af år 1510 uttrycken bunmagere, coriarius,
allutarius. Orden skinnare, pellifices och pelliparii träffas ofta i medeltidens
handlingar. I utländska handlingar kallas garfvarne äfven cerdones och Jartores.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
