Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»
490 PERGAMENTMAKARE. BOKBINDARE. BRYGGARE.
hänvisade till att köpa en för drifvande af deras handverk så
nödvändig vara som barken hos ett annat embete. Äfven pungmakarne
synas hafva haft rätt att bereda finare läder. Stockholms garfvare lära
för öfrigt ej hafva fått eget skrå förr än år 1638. 1 I Visby funnos,
enligt stadens lag, hvitgarfvare.
I sammanhang med garfvarne torde böra nämnas
pergamentsmakarne, ehuru jag icke kan uppgifva, huruvida det för skrifning
nödiga skinnet i Sverige tillverkades af särskilde handverkare. Den
11 april 1331 köpte den påflige legaten Petrus Gervasii i Helsingborg
tolf pergament (pelles pergameni). Huruvida dessa skinn voro beredda
i staden, upplyses icke. Visst är, att pergament bereddes af lägre
personer i kyrkans tjenst. År 1471 lemnade biskop Sven i Skara af
den i Vermland uppburna kalfskinnsskatten klockaren Peter i Sköfde
femtio decker (= 500 skinn) att beredas till pergament. Då biskopen
ej kunde finna lämplig beredare af skinnen i Skara, utan måste vända
sig till en person i Sköfde, torde vi deraf kunna draga slutsatsen, att
konsten att bereda pergament ej var synnerligen spridd.
I ett visst sammanhang med skinnare och garfvare sattes sådane,
som bearbetade lädret, remsnidare, sadelmakare o. s. v. 2 De skola
framdeles omtalas, liksom filtarne.
BOKBINDARE.
Om deras arbete kommer jag att tala i den sjette boken, som skall
egnas åt litteraturen och hvad till denna hör.
BRYGGARE. MALTMAKARE. BRAXATORES.
Om de svenske bryggarne är jag icke i tillfälle att meddela några
upplysningar. I en stad som Stockholm torde visserligen öl hafva gått
åt i ganska stor myckenhet, men så store bryggare synas ej hafva
förekommit, att embetet der liksom i hansestäderne kunnat vinna
särskild betydenhet. De många bryggerskor, som i skotteböckerna
från början af 1500-talet uppräknas som skattdragande medlemmar i
samhället, antyda dels att yrket mycket ofta utöfvades af qvinnor,
hvilket var händelsen äfven i de tyske städerne, dels att bryggerierna
voro många, men små. 3 Arboga tänkebok visar, att man der flitigt
1 Klemming, Skråordningar s. 42. I Schacktafvels lek sammanställas beredarne af
hudar med slagtarne:
. . the ther vl ok skin hantera,
kötmangra ok the ther söde sla
ok the som hudher barka ok flaa.
2 I de tyske städernes klagomål rörande förhållanden vid Skanör och Falsterbo
af år 1342 heter det, att fogdarnes prejerier mot pellifices börjades med en
man, som hette Grelle remensnider — alltså räknades åtminstone der
remsnidarne till skinnarne.
3 Enligt 1546 års arbetstaxa skulle bryggerskan hafva för hvar brygd öl, som
hon brygger och står väl före, 3 öre, men hon skulle ej som förut få en kanna
af brygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
