- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Första delen /
522

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

522 GULDSMEDER: NIELLO.

Under 1400-talet hade emaljtillverkningen förlorat all betydelse.
Emaljen spelade den tiden en mycket underordnad rol: den fyllde små
ytor för att bilda botten för en figur eller bokstaf eller för att angifva
färgen af fälten i en vapensköld. Den tiden beherskades guldsmedens
smak och verksamhet af de mönster, som den gotiska arkitekturen för
honom framställde. I den nya stilens arbete med spetsgaflar, fialer,
ros- och bågfönster, sträfpelare och sträfbågar, i all denna oroliga
omgifning fanns för emaljernas lugna, mättade glans ej utrymme, och
hade utrymmet funnits, hade ej emaljen, på gammalt sätt anordnad,
der varit på sin plats.

NIELLO anbragtes ock, hufvudsakligen
åsilfver, ibland äfven på guld, för att genom
färgvexling bestämdare framhålla figurerna
i en teckning. OÖrdet är en italiensk
förvrängning af det latinska nigellum, som
betecknar något svart.

Enligt den föreskrift, som meddelas i
Theophili Schedula diversarum artium, kap.
28 och 29, blandades niellomassan på
f6ljande sätt. Till två delar rent silfver togs
en del ren koppar och allt lades i en digel;
i ett kopparkärl lades bly (hälften så mycket
som af kopparn) och något svafvel; en
annan qvantitet svafvel lades i ett annat
kopparkärl. När silfret och kopparn
kommit i smältning, omrördes det med ett kol, det
med svafvel smälta blyt hälldes deri och efter
ny omröring med kol hälldes alltsammans
till svaflet i det andra kopparkärlet. När
hela massan kommit i smältning, hälldes det
— ut i en jernform och uthamrades derjämte
uder vexelvis företagen upphettning. Den

235. Ampula med emalj. uthamrade niellon lades i ett stort och fast
kärl, begöts med vatten och pulveriserades
med tillhjelp af en hammare; det fina pulvret förvarades i gåspennor.

Då niellon skulle anbringas, graverades i metallen, som skulle
dermed prydas, de nödiga linierna, som fuktades med en lindrig
boraxlösning och derefter jämnt fylldes med niellopulvret. Sedan föremålet
blifvit satt på glödande kol, bragtes niellon i flytning. Sedan det hela
svalnat, polerades det, så att silfret behöll sin färg, mot hvilken den
blåsvarta niellon bildade en bestämd kontrast.

N !

A

18hhAbA pbd. A . B)lg B

.
Si M. gi Ru 1 1hl

Fig. 235. Efter original i Uppsala domkyrka (början af 1300-talet); flaskan är
af mörk sten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:13 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/1/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free