Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
570 PERLSTICKARE.
Guldtråden, som användes för broderier, var af olika slag. Ån
fäste man guld, slaget till yttersta tunnhet å djurtarmar, som derefter
skuros i ytterst fina ribbor, hvilka gjorde direkt tjenst som trådar eller
lindades i spiral kring trådar af linne, ylle, silke eller byssus. Än
använde man för samma ändamål papper i stället för tarmar. Ån lade
man förgyllning å smala platta silfverribbor eller — hvilket var dåligt
— å kopparribbor, hvilka snoddes kring den tråd, som skulle användas
för broderiet och som genom detta förfaringssätt erhöll utseende af
guld. Silfvertråd åstadkom man på liknande sätt. Om vi under
förstoringsglas granska de s. k. guldtrådarne å en från medeltiden
bevarad messhake eller korkåpa, hafva vi allt skäl att häpna öfver den
finhet som uppenbarar sig i arbetet. Jag har icke haft tillgång till
nog skarpa mätinstrument för att kunna mäta bredden af det fina
förgyllda bandet, som spiralformigt omsluter tråden; den af guld lagdt å
en tarm bildade guldtråden kan, efter utländsk uppgift, hafva en längd
af 60—80 fot och en bredd af 13—131 millimeter. I stället för tarm eller
papper finner man någon gång läder användt, med en bredd af 0,96
och en tjocklek af 0,156—0,20 millimeter.
De olika slag af guldtråd, som biskop Brask eller åtminstone hans
sekreterare kände, äro ofvan omtalade s. 563: förgyldt silfver eller
förgylld koppar eller förgylld tarmtråd spunnet hvart för sig kring silke.
Jag har på intet annat ställe funnit namnen cypriskt och kölniskt guld
använda för de två senare slagen af guldtråd. 1
Silket, som användes, var antingen af vanligt slag, finare eller gröfre
allteftersom det skulle användas för ansigtet eller kläderna, eller s. k.
flocksilke, som erhålles när man först angriper kokongen för silkets
uppkapslande.
Perlor såldes, enligt anteckningen i biskop Brasks bok, efter inser,
hvar inse vägande 2 lod kölnisk vigt; värdet berodde på perlornas
storlek, hvilken uti den ifrågavarande anteckningen uttryckes genom
längden af tråden, på hvilken perlorna voro trädda. De större perlor,
som behöfdes för att en inse skulle väga 2 lod, kräfde mindre längd
å den tråd, på hvilken de voro trädde, än en mängd småperlor af samma
vigt.
8 Då k. Gustaf I utfärdade bjudningsbref till dem, som skulle
bevista hans förstföddes dop, gjorde han i brefvet till Jörgen Mynter i
Malmö följande tillägg: »käre herr Jören, efter det att i Malmö städse
plägar vanka god köpenskap både i en måtta och i en annan, och vi
nu behöfva köpa perlor och annat sådant, derföre är vår kärliga
begäran att I viljen köpa oss till godo 12 inser perlor, af den största sorten
1 Inse skrifves äfven ynse och önse. Ordet förekommer än sammanskrifvet med
guld, hvaraf man skulle tro inseguld vara ett särskildt slag af guld. Men inse
förekommer äfven ensamt, under omständigheter, som synes gifva ordet
betydelse af en viss qvantitet. Det talas, såsom ofvan är nämdt, äfven om
inseperlor, som hade en viss vigt. Inse är troligen en förvrängning af uncia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
