Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PERLSTICKARE. 571
6 ins, af den mellersta 3 ins, af den minsta sorten äfven 3 ins, eftersom
dessa innelyckta perlor äro.»
Jämte äkta perlor användes äfven små emaljperlor.
I våre dagar använder man helst, då man skall brodera, ett
underlag af stramalj, å hvilken hvar ruta upptages af ett korsstygn
(egentligen af två hvarandra korsande stygn). Detta sätt att sy förekom
äfven under medeltiden, företrädesvis å linne, men spelade då allenast
en underordnad rol. Öftast användes plattstygn, som efter
omständigheterna gjordes längre eller kortare och, med få undantag, anbragtes
tätt intill hvarandra, med den största regelbundenhet.. Prof på denna
egenskap finner man i snart sagdt hvilket medeltidsbroderi man tager
sig för att granska. Ett mästerstycke utgör den biskopsmössa från
Vesterås domkyrka, som förvaras i Statens Historiska Museum:
bottenytorna äro så fullt upptagna af fina, tätt intill hvarandra lagda stygn,
att man ingenstädes märker minsta tomrum, ja man måste förvissa sig
om, att det jämna utseendet ej vunnits genom väfning. Äfven
kedjestygn användes, ehuru ej så ofta.
Guldtråden, huru den än var bildad, ansågs i allmänhet vara för
dyrbar att vid sömnaden dragas genom tyget och delvis döljas under
detta, utan lades trådarne ofvanpå tyget, tätt utmed hvarandra, och
fästes på vissa mellanrum medels stygn af rödt silke; stygnen voro så
ordnade, att de bilda ett liniemönster å guldgrund. Ett prof å detta
anordningssätt lemnas af fig. 314, der de röda stygnen bilda dubbla
zigzaglinier.
Äfven flocksilke lades utsträckt på bottenytan och fasthölls vid
denna medels stygn, som bilda qvadrater. Detta se vi t. ex. på
Holmgerstapeten (fig. 316).
Under början af medeltiden broderade man å en och samma duk
de olika figurerna, såvida dessa icke hade alltför stora mått. Senare
broderade man på idel småbitar; ansigtet syddes på en bit, de olika
delarne af drägten på hvar sin bit o. s. v. På tyget, som skulle höljas
med broderi, tecknades konturerne för de olika delarne, efter dem
tillklipptes de olika styckena och efter dem inpassades de. I Statens
Historiska Museum förvaras ett broderi, som på ett ställe gått sönder;,;
i den lucka, som derigenom bildats, ser man de med säker hand dragna
konturlinierna. De olika styckena syddes fast, i gränslinierna fästes
vanligen mörka snodder, som bidraga att gifva hållning åt det hela.
Anordningen å broderiet var således densamma som anordningen af
bitarne i ett måladt glasfönster.
Med god smak sörjde man för anbringandet af ett ordentligt
ramverk, som bildade gränser för de med nålen målade taflorna. De gjordes
enkla, men breda och kraftiga. Som prof meddelas här fig. 315. Öfver
duken äro lagda utmed hvarandra snören och vinkelrätt öfver dem äro
guldtrådarna lagda samt med näststygn fästa så, att en grupp af guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
