Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
616 KONUNGENS FÖRKÖPSRÄTT.
Om de inskränkningar, som voro satta för köpmännens rätt att
idka handel i en främmande stad, till förmon för dennes egne
inbyggare, får jag tillfälle att tala i slutet af detta kapitel.
En annan inskränkning i handelsfriheten låg i konungens förköpsrätt.
Bjärkörätten bjuder (kap. 8), att den, som kom med skepp i hamn,
skulle föra varorna i land och godt förvar och derefter falbjuda dem
åt fogden, som hade tre dagar på sig för att göra sin d. v. s.
konungens rätt gällande; förr än de tre dagarne voro gångne, fick
köpmannen ej förfoga öfver sin egendom. Enahanda föreskrift finnes i
k. Magni stadslag (skeppsmålabalken kap. 1): enhvar, som med skepp
kommer till stadens hamn, skall, innan han lossar, bjuda ut varorna
åt konungens fogde eller den i hans stad är. Denne med två vittnen
profvade om det var något, som han ville hafva, och det han valde,
skulle ligga för hans räkning i tre dagar. Såldes något deraf, innan
de tre dagarne voro förlidne, var hela lasten förbruten och tillföll
fogden enskildt.
Af särskild ynnest, helst om det gällde att hjelpa upp en stad,
som genom olyckshändelser fått sin välfärd hotad, har regeringen
måhända någon gång afstått från denna förköpsrätt. 1
Dernäst hafva vi att tänka på tullen, om hvilken dock allenast
helt få antydningar förekomma i vår medeltids urkunder.
Som de svenske städerne ständigt behöfde tillförsel, redan för den
dagliga näringen, och som hela landet var i stort behof af utländska
varor, kunde det icke komma ifråga att lägga några svårare hinder i
vägen för införseln i allmänhet. Importförbud, omtalas derföre aldrig
i regeringens privilegier för utländske städer, ehuruväl sådana
verkligen förekommo i enstaka fall, då man ville gynna det inhemska
handverket. Så heter det i det kort efter medeltidens slut tillkomna
skråt för de stockholmske gryt- och kanngjutarne, att ingen köpman
fick i sitt bodfönster hafva något arbetadt tenn, hvarken i staden eller
å frimarknader, såvida han icke hörde till embetet. Brott mot denna
föreskrift borde hafva varit lätta att upptäcka, alldenstund, efter samma
skrå, i embetet ej fick finnas mera än fem medlemmar.
Deremot förekommo ej sällan exportförbud. Tider af nöd
inträffade alltför ofta och derföre förbehöll sig regeringen i
privilegiebrefven rätt att vid sådana tillfällen förbjuda all utförsel af lifsmedel.
Af enahanda orsak var åtminstone längre tider utförsel af oxar
förbjuden. Af statsskäl utfärdades förbud för export af hästar, stundom
gällde dock dessa förbud endast utförsel af bättre djur, äfvensom af
ektimmer, som kunde behöfvas för det inhemska skeppsbyggeriet. 2
1 Jfr nästa sida.
2 Det heter t. ex. i Kalmars privilegier af år 1532, att hästar och oxar få ej
föras till utlandet från Värend och Småland. Dylika förbud förekomma långt
tidigare. Ekhygge förbjöds år 1527. Omtanken för bevarandet af ekvirket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
