Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TULLEN. 617
Silfver, som behöfdes till myntet, fick ej utföras utan särskild tillåtelse. 1
Det ser ut, som om enskilde städer kunde utfärda exportförbud;
huruvida sådana då gåfvos af magistraten eller af konungens fogde i staden,
kunna vi icke se. 2 Krigen gjorde det äfven nödigt att inskränka handeln
såväl för de egne undersåtarne som för utlandets köpmän. Hansan var
ofta missnöjd öfver förbuden att handla på Ryssland, hvilka alltemellanåt
framkallades genom öppet krig eller mera orcgelbundna gränsfejder.
Tullen var ett regale, men omtalas det oaktadt icke i de svenska
lagarna, ehuru de innehålla uppgifter om konungens inkomster. Tull
erlades dels för rätten att föra in eller ut varor, dels för deras transport
förbi något visst ställe. Man skulle ock kunna räkna hit de afgifter,
som erlades för åtnjutande af visse fördelar, t. ex. för att få försälja
sina införda varor, men som dessa afgifter icke alltid tillföllo kronan,
finner jag det lämpligare att behandla dem i sammanhang med
redogörelsen för handelns teknik.
Passagetullarne synas hafva uppburits vid fästen, som passerades,
och voro afsedde för deras och besättningens underhåll. För fartyg,
som foro förbi Elfsborgs fäste, erlades af gammalt tull, hvilken var
mycket gifvande vid de tillfällen, då folk strömmade till Lödöse
marknad. Hr Klas Bille, den danske höfvidsmannen på Bohus, var
naturligtvis angelägen att få marknaden öfverflyttad på den norska
sidan och dermed att få tullen till sin borg; k. Kristiern I befriade
dock från tull till Bohus de Kunghåälls borgare, som förde eget gods.
År 1486 bestämdes, att sådan tull ej skulle erläggas för varor, som
fördes nedanför Bohus, liksom att allt, som från landsbygden fördes
in till staden, skulle vara fritt från afgift. De svårigheter, som
höfdingarne på Bohus genom sina anspråk och åtgärder beredde för färden
till det ganska långt upp vid elfven liggande Lödöse, bidrogo till
begäret att få denne stad flyttad närmare elfvens mynning. Nyköpings
borgare erhöllo år 1531 tillstånd att tullfritt föra jern, koppar och
andra varor, som voro passande för export, öfver edet vid Södertelje.
Bymän och gäster, som passerade in till Åbo, fritogos år 1525 från
skyldigheten att stryka segel för fogden på Äbo hus. en förmon som
kan hafva inneburit frihet från tull, men också frihot från fogdens
förköpsrätt.
Att uppbära sådan passagetull måste hafva varit konungens
privilegium, liksom uppbärandet af tull i allmänhet, ehuru naturligtvis
uppbörden verkställdes äfven å de slott, som konungen hade gifvit bort
torde icke gå så långt tillbaka som förbudet mot kreatursexporten. K. Birger
klagade år 1304, att k. Erik och Valdemar, trots hans förbud, fört ut af riket
spannmål, smör, fläsk och andra lifsmedel.
1 Gorius Holst, borgare i Stockholm, fick år 1529 lof att föra ut 40 lödiga mark
silfver att föryttra sig till godo. För Östergötland nutfärdades ett förbud mot
utförsel af myntadt och omyntadt silfver år 1525.
2 Hansan klagade år 1388, att i Ystad förmenades det Tyskarne att köpa tunnor,
tråd, garn, trä m. m. Koppman, Hanserecesse del 3, s. 392.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
