Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
618 TULLEN.
som län, men länsherren var då endast konungens ställföreträdare.
Sannolikt torde vi få anse det vara, att slottshöfdingar allt emellanåt
tillääpo sig att uppbära olaga tullar, liksom de bevisligen i andra
afseenden betungade folket. Men äfven bönder sökte tillvälla sig rätt
att utkräfva passagetullar. Så gjorde Vestgötabönderne, när oxdrifter
fördes genom deras land. Som dessa oxdrifter vanligen voro mycket
efterlängtade i öfre Sverige, var k. Gustaf icke sen att hejda detta
tilltag (år 1525). 1
Om beloppet af sådan passagetull har jag ej funnit mera än en
enda uppgift: vid Bohus betaldes hvar tretionde penning d. v. s. 3,3 %”.
I Danmark förekommo afgifter, som åtminstone kunna
sammanställas med tullar, redan ganska tidigt. En sådan är forban, som
synes motsvara Färöingasagans farbann (egentligen färdförbud) och
beteckna en afgift, med hvilken man köpte sig rätt att utan hinder
segla bort från staden. Roskilde och Slesvigs stadsrätter omtala en
afgift, som erlades af hvar man, som befann sig ombord på ett
ankommande fartyg. Forban synes tidigt hafva upphört att vara en
ständigt utkräfd afgift, men återkommer som friköpande från ett
verkligen befogadt eller rent godtyckligt förbud mot utförande af än en
än en annan vara — ett sätt att utpressa penningar, som synes i
Danmark hafva varit vanligare än i Sverige.
Enligt Knutlingasagan skall kejsar Henrik V hafva gifvit Knut
lavard rådet att stänga hamnarna och upptaga af hvart inlöpande skepp
en viss afgift: så gjorde man i Tyskland. Hertig Knut lyssnade till
rådet. Vid återkomsten till Söder-Jutland byggde han, der Slieviken
var som smalast, två fästen midt emot hvarandra, förband dem med
kedjor och satte män i fästena för att utkräfva tull. Steenstrup anser 2
denna uppgift kunna vara grundad, för så vidt det är fråga om afgift
erlagd för varor, och antager, att den första tullen var en utförseltull,
till hvilken senare lades en införseltull. I Flensborgs stadsrätt heter
det, att så mycket gods som borgaren tullar för vid utseglande, så
mycket må han införa fritt utan tull.
I Danmark uttogs tull till olika belopp i städerne och den var,
trots det motstånd detta rönte, underkastad förhöjningar. Borgarne i
de störste städerne (Ribe och Slesvig) blefvo tidigt tullfrie. K. Abel
(† 1212) gaf Vä tullfrihet i alle danske städer, förmodligen med det
undantag, som icke saknas i senare privilegier: utom vid de stora
marknaderna i Skanör och Falsterbo. Åhus fick år 1327 tullfrihet i
Danmark med sådant undantag. Under den förra hälften af 1300-talet
gafs tullfrihet åt alle danske städer och vid samma tid erhöllo
hansestäderne samma förmon.
1 Huruvida de strömpenningar, som under k. Gustafs tid uppburos af skutor och
båtar, som passerade strömmen vid Stockholm, erlades redan under medeltiden,
känner jag icke.
2 Studier s. 263.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
