Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
620 TULLEN.
tid gingo fem penningemarker på den lödiga marken och måste således
köpmannen i tull betala en half mark penningar, hvarjämte man hade
förvissning om att han skulle släppa de 41/2 markerna ut i allmänna rörelsen.
En af de nämnda förnyelserna inträffade år 1453. K. Karl har då
med rådets bifall bestämt, enär myntet ej kunde hållas uppe annat än
med tull, att myntmästare skulle tillsättas, utom Stockholm, i Kalmar,
Söderköping och Åbo samt att alle menc borgare och köpmän, som
förde utländskt gods till någon af desse fyra städer, skulle, innan fjorton
dagar förflutit efter godsets inskrifning i tullboken, erlägga till
myntmästaren en lödig mark silfver, som icke fick utbytas mot andra varor.
Fyra år derefter tillbakavisade konungen hansans klagomål deröfver, att
han hade infört nya tullar, men åtminstonc är skilnaden stor mellan
k. Magni kraf på 1/10 mark och k. Karls på en hel lödig mark i tull. 1
Ar 1476 inskärptes ytterligare, att tullen skulle erläggas i silfver, ehuru
det i visse städer varit af gammalt sed, att han erlades i öl eller andra
varor. I Kalmar recess af år 1483 bestämdes åter, att tull skulle i
Sveriges rike erläggas efter silfvertal och icke i andra varor.
I en anteckning af år 1384, som är intagen i Kalmar stads
tänkebok, säges, att för varor, som voro i mindre värde än tio mark, gafs
intet silfver, ej heller för stockfisk, annan fisk, råg, mjöl, korn, malt,
hvete, lök, äpplen, persiljerötter, pepparkakor, vågenskott, knarrholt, 2
humle och annat, som en menniska behöfver för sitt lifsuppehälle;
för alla andra varor skulle silfver erläggas.
I samma tänkebok finnes en tulltaxa, som antages vara skrifven i
slutet af 1300-talet och sjelf uppgifver sig vara sådan, som den af
gäster och köpmän iakttagits af ålder:
för hvart stycke lejdiskt, amsterdamskt eller kumiskt kläde .– 12 öre
» » » deldermundiskt kläde ——– 8 »
» » » buskiskt, aliskt eller annat sämre kläde 4 »
» » » sarduk eller marborst—– 3»)
» foderduk värd en lybsk mark 1 »
» hvar läst salt —- 12 »
» hvart fat vin—.- 6 »
» specerier värda en lybsk mark –– 1 »
hvar tjugonde tunna öl, kersedrank eller mjöd eller om någon införde
mindre än 20 tunnor öl, 3 gotniska för hvar tunna
exporttull för en häst—– 8 »
Man hade år 1473 beslutit att flytta Lödöse från dess plats långt
upp vid Götaelf — alla skepp, som ämnade sig dit eller dän, måste,
1 Det är möjligt att Hadorph (Gamla stadgar s. 52) återgifvit k. Karls skrifvelse
på ett ofullständigt sätt, så att han utlemnat den penningesumma, som skulle
lemnas köpmannen i afräkning på den lödiga marken. Att här icke är fråga
om att hela den lödiga marken skulle återlemnas i form af prägladt mynt
framgår af förbudet att i stället för silfver mottaga andra varor, ty det kunde
tydligen ej komma i fråga, att myntmästaren skulle mot klingande mynt
tillhandla sig hvarjehanda varor. K. Erik tog på Gotland år 1447 af hvart
inlöpande skepp 1/2 lödig mark till myntet och gaf igen 4 mark penningar.
2 Om vågenskott och knarrholt, se i slutet af detta kapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
