Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TULLEN. 621
såsom redan blifvit antydt, passera det dansk-norska Bohus, der man
kräfde tull — till en ö vid mynningen af Säfveå, och skulle den nya
staden kallas Götaholm. I de det nämnda året utfärdade privilegierna
bestämdes tullen, som skulle erläggas af utländsk köpman, i allmänhet
till hvar tretionde penning, för lejdiskt eller annat lika godt kläde 4
öre, för aliskt och närskt, för gröfre kläde, lybskt grått och annat
jämngodt 1 öre. Denna tull skulle uppbäras af tullskrifvarne,
borgmästare och råd samt användas till myntet, hvaremot tullen af öl, mjöl,
korn och fisk skulle användas för befästningen af den nya staden.
Tullsatserna voro således ej höga. Antagligen ville man locka köpmän
till den nye staden. 1 —
Tullen höjdes mot medeltidens slut för de utländske köpmännen.
De vendiske städerne uppmanade år 1481 Danzig att protestera
deremot, att tullen blifvit höjd från 10 till 16 Z af varans värde. Man
misstänkte, att Stockholmarne ville uttränga främlingarne från
marknaden. 2 Den svenska handeln kunde dock icke undvara hansans aktiva
deltagande, hvarföre ock år 1493 bestämdes att en sex veckors marknad
skulle öppnas för Tyskarnes räkning och Sveriges bästa hvart år den
24 augusti i städerne Söderköping, Kalmar och Nylödöse. 3
I början af den nya tiden uppgick tullen å ingående varor till 5 7
å utgående till 3 %. 4
Huruvida Lybeck, Hamburg och Wismar bibehöllo sin tullfrihet
till medeltidens slut, har jag icke kunnat utröna. Föreskrifterna från
1300- och 1400-talet tala visserligen om utländske köpmän i allmänhet,
men detta hindrar icke, att en och annan stad kunnat hafva en
undantagsställning.
För svenske köpmän voro tullsatserne af olika grader. Stadens
egne invånare hade alltid billigare vilkor än köpmännen från andre
städer. Jönköpings borgare trädde i förbindelser med den yttre
handelsverlden i tvänne sjöstäder, Söderköping i öster, Lödöse i vester, och
de fingo å båda ställena erlägga ganska betydliga tullafgifter. Då de
klagade deröfver, erhöllo de år 21338 rätt att i desse Städer erlägga
samma lägre tull, som städernes egne inbyggare. Äfven desse erlado
således tull. År 1517 fingo Jönköpingsborne tullfrihet i de två
städerne, hvilket förutsätter att Lödöse- och Söderköpingsborne då åtnjöto
samme förmon. De besutne borgarne i Stockholm hade full tullfrihet.
År 1505 fingo Skara borgare rätt att utan erläggande af tull segla af
och till Lödöse, för att köpa korn och andra ätande varor. Är 1527
fingo de tullfrihet utan sådan inskränkning. I privilegierna af år 1473
1 Staden anlades icke på holmen, utan midt emot denna, å fastlandet (der nu
gammelstaden vid Göteborg ligger) och kallades Ny Lödöse.
2 Styffte, Bidrag ådel 4, s. 75.
3 Styffe, Bidrag del 4, s. 162. — Tullen för Colbergs köpmän (kanske äfven för
andre städer) var år 1496 nedsatt till hälften af det vanliga beloppet, Styffe,
Bidrag del 4, s. CXXXII.
4 Forssell, Sveriges inre historia del 2, s. 4, 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
