Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVERIGES AKTIVA HANDEL OBETYDLIG. 631
staden flere skepp från Visby än från Stockholm. 1 Svenska skepp
plägade icke passera Öresund hvarken i den ena eller andra leden,
men väl skepp från dåvarande danske städer, såsom Varberg:
Östersjöstäderne handlade på Östersjön, vesterhafshandeln tillhörde Lödöse. 2
De svenska varorna fördes icke till de egentlige afsättningsorterne,
utan till Östersjöstäderne, som derefter öfvertogo den vinstgifvande
afsättningen å de rätta platserna. Svenska varor spela en ganska stor
rol i de tyske städernes exportlistor.
Att förhållandena voro sådana berodde icke på tillfälligheter, icke
på regeringens likgiltighet rörande handelsangelägenheter. Men de
åsigter, som bestämde regeringens åtgärder, voro af häpnadsväckande
art: man såg ej gerna, att svenska varor fördes ut ur landet, ty
derigenom kunde inom detta brist uppkomma, man såg ej gerna, att man
för utförseln använde egna skepp, ty dessa kunde komma ut för
hvarjehanda vådor. Man ville intet våga och kunde derföre intet vinna. Att
handeln kom i händerna på Tyskarne, ansåg man vara en fördel, icke
en olycka, ännu mindre en skam. Då riksrådet och månge flere voro
samlade i Telje vid midsommartiden år 1493, vid samma tillfälle då
man förmådde hr Sten att ännu längre underkasta sig de mödor, som
rikets styrelse vållade honom, och då man förklarade, att ville någon
utländsk makt ofreda Sverige, ’äro vi alle så endräkteligen ens sådant
förderf att afvärja med vår höfvidsman efter Guds vilja och vår bästa
makt’, förekom ett annat ärende, för hvilket redogöres på följande sätt:
»vi hafva öfvervägt och öfverläst rikets register och funnit deruti hvad
bestånd och fördel riket hade uppå den tid Tyskar seglade till
Söderköping, Kalmar och andre städer i riket och hade der sin köpenskap.
Då det skedde, då sändes inga varor här ut af riket, utan
förblefvo i de störste köpstäderne inrikes, och då stodo våre städer
och menigheter i godt bestånd, men sedan varorna fördes så utrikes,
då är oreda uppkommen och städerne i Danmark förbättrade.»
Derföre fattade man till det meniga bästa’ det förut omtalade beslutet
om sexveckors-marknaderna i Kalmar, Söderköping och Nylödöse, å
hvilka alle andlige och verldslige, bönder, bokarlar, utländske och
inländske må fritt köpa hvar med den andra. 3 Om detta beslut
utfärdades till de tyske städerne en på platt-tyska skrifven kungörelse,
som innehåller ett par tillägg till det nyss meddelade. Då den tyske
handeln i de svenske städerne florerade, heter det der bland annat, ’då
blef hela menheten vid makt i städerne, så att icke två eller tre, fyra
1 Hirsch, anf. arb. s. 152.
2 Lödöseborne lade i dagen en viss företagsamhet. De icke allenast mottogo i
sin hamn många främmande fartyg, hvarom t. ex. berättelsen om hr Giovanni
Francos besök i Sverige på 1400-talet vittnar, utan uppsökte äfven främmande
hamnar. Staden Brugge sporde år 1407, huruvida man ’de van Ludehusen in
des copmannes vreyheit vordegedingen sollte’. Koppman, Hanserecesse del V,
s. 296.
3 Hadorph, Gamla stadgar s. 67 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
