Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GOTLANDS KÖPMÄN. 633
merciela betydelse, som Gotland hade fått under den hedna tiden, fortfor
in under medeltiden. Att fordom hela ön drifvit handel, framgår bland
annat deraf, att äfven när handeln hade blifvit koncentrerad i Visby,
talas länge oftare om Gutenses d. ä. Gutar än om Visby. Att Visby
ej stod efter andre medeltidsstäder i begär att hindra landsbygdens
handel, visar sig tydligt af den fientlighet, som redan under slutet af
1200-talet rådde mellan stad och land, en fientlighet som väl ock fått
ett särskildt näringsämne i den stora rol, som det tyska elementet
spelade inom staden. 1 Med särskild tydlighet framträder denna
antagonism i den fordran, som staden, sedan Gotland hade kommit i den
preussiske ordens händer, år 1399 ställde till härmästaren, att få njuta
samma rätt och frihet som förut, hvartill då äfven räknades, att handel
ej fick idkas annorstädes på ön än i Visby. Att Gotland med Visby
en tid fortfor att beherska handeln, berodde dels på dess försteg i
tiden, dels på medeltidens klena segelkonst, som gjorde Gotland till
en välkommen hvilostation under färden mellan Östersjöns sydvestra
och östra stränder. De anvisningar, som mot medeltidens slut
nedskrefvos för hansestädernes sjömän, vittna derom. 2
För de gotländske köpmännen utfärdade de svenske konungarne
privilegier, som innefattade ansenliga förmoner. K. Magnus ladulås
gaf dem år 1276 fullständig tullfrihet i svenska hamnar; om någon
Gotländing öfvervintrade i Sverige behöfde han ej betala bygäld eller
allmänningsgäld. 3 År 1322 förklarades denna tullfrihet gälla äfven för
införsel af sill. Privilegiernas kortfattade uttryck gåfvo
Visbyköpmännen anledning att söka tänja ut dem så mycket som möjligt, hvilket
åter gaf Stockholmarne orsak till klagomål. I Stockholms privilegier
var det bestämdt, att ingen främling fick i staden köpa eller sälja säd
eller salt i mindre mått än hela laster, Visbyborne, som kommo till
Stockholm ville deremot drifva minuthandel. Vid den bemedling, som
k. Magnus Eriksson år 1342 genomförde, stadgades, att Visbyborne
skulle få sälja och köpa säd i 1/4 läster och salt skeppundsvis, men
att de i öfrigt skulle rätta sig efter hvad för gäster var föreskrifvet.
Det vigtigaste området för Visby handel i äldsta tid var Ryssland.
Der funnos visserligen flere orter, å hvilka vestländingar drefvo köpen-
1 Stadsborne hade sjelfrådigt låtit befästa Visby och anfallit landsborne.
Sammanhanget synes visa, att stadsborne måhända först blifvit retade samt att de
derefter torde hafva använt stor våldsamhet, äfvensom med våld hindrat
böndernes sändebud att fara öfver till konungen att klaga. Jfr bref af år 1288
(DS nr 970).
2 Koppman, Das Seebuch. Jfr i det följande kap. 8.
3 Det heter i Gutasaga: så gingo Gutar sjelfviljande under Svea konung, ty att
de måtte frie och frälse söke Sverige i hvar stad utan tull eller andra afgifter.
Så ega ock Svear söka Gotland förutan kornband eller andra förbud. — Hans
Brask säger (Skand. Samf:s Handlingar del 13, s. 73): står och i Sveriges
stadslagar, att de af Gotland må fritt, som rätta rikets inbyggare, köpslå på
malmarne i Stockholm och äro frie för tull och annan tunga, som utländske pläga
draga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
