Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
634 HANDELN PÅ RYSSLAND. GOTENHOF.
skap: det i de nordiska sagorna omtalade Aldegjoborg, vid Volchov
strax ofvan dennes utlopp i Ladoga—Novgorod, på en åtminstone tidtals
vattenomfluten holme i Volchov, strax nedanför utloppet ur Ilmen,
Pskov, Polotzk och Smolensk. Om handeln i det afsides liggande
Smolensk finnas allenast få upplysningar; 1 läget synes hafva isolerat staden
från de förut nämnde, af hvilke Novgorod tidigt tog försteget.
Färderna dit företogos länge helst sjöledes: man seglade öfver Östersjön,
genom Finska viken, på Neva, öfver Ladoga och upp för Volchov.
Novgorod ligger i en vattensjuk trakt, som lemnade föga produkter
lämpliga för handeln, men staden, som åtnjöt hvarjehanda friheter,
beherskade ett vidsträckt handelsområde, nämligen hela norra Ryssland,
från hvars olika delar fördes till hufvudstaden pelsverk af finare och
simplare slag, nöthudar, läder — rysslädret var redan under
medeltiden kändt —, talg, honung, vax, hvaraf för gudstjensten stora
qvantiteter behöfdes, lin, hampa, tjära, aska o. s. v. Af gammalt funnos
naturligtvis förbindelser mellan Novgorod och kustlandskapet i vester,
hvilka drefvos delvis till lands, delvis å sjöar och längs vattendrag.
Hvar och en af de här vid Östersjön uppblomstrande städerne måste
hafva förkärlek för den närmast liggande landvägen, men sjövägen
ansågs dock under hela medeltiden vara den förnämligare och, då den
novgorodske handeln var underkastad mycket sträng kontroll, höll
man på honom såsom den enda riktige.
Gotländingar, som besökte Novgorod och andra ryska marknader,
hade af gammalt hvarjehanda förmoner i det östra landet. De egde i
Novgorod en egen gård, sedermera af Tyskarne kallad Gotenhof, och
i denne en kyrka 2 helgad den helge k. Olof, hvilken säges hafva
begynnt Gotlands kristnande. Att under de Gotar, som gifvit anledning
till gårdens namn, icke gömma sig Visby borgerskap med dess
öfvervägande tyska element, framgår fullt tydligt deraf, att hela medeltiden
igenom tillhörde gården ’prostar, domare och hela menigheten på
Gotland’ d. v. s. just landsbygden. 3 Ryssar besökte Gotland; de sägas
redan vid midten af 1100-talet haft egen kyrka i Visby. 4 Ryssar hade
äfven handelsfärder längre i vester: kejsar Fredrik barbarossa omtalar
i ett år 1188 utfärdadt privilegiebref för Lybeck Rutheni såsom
drifvande handel på denne stad. För all denne handel mellan Östersjöns
stränder var Visby en tid den verkliga medelpunkten, 5 men
förhållandena ändrades småningom. Det af Gutarne till Ryssland vägledda
tyska elementet förstod att göra sig öfvermäktigt. Ryssarne utestängdes
1 Ett fördrag rörande handeln på Smolensk afslöts år 1229; förhandlingarna
fördes i Visby. Jfr Rydberg, Sveriges traktater del 1, s. 146.
En kyrka derstädes brann ned år 1152 (enligt ryska uppgifter).
3 Herm. Hildebrand, Liv-, Est- und Curländisches Urkundenbuch del 7 nr 130.
4 Lehrberg, Untersuchungen zur Erläuterung der älteren Geschichte Russlands I,
s. 268.
5 För Gutarnes handel i Tyskland hade redan kejsar Lothar (1125—1137) utfärdat
ett skyddsbref.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
