Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TYSKAR OCH GUTAR. 635
så mycket möjligt var från Östersjön och från all aktiv handel; dock
hade Ryssland ännu under 1400-talet skepp på Östersjön. Ej nog
dermed: Visby fick efter någon tid ej behålla mera än skuggan af den
makt det ursprungligen hade egt. 1
Såsom redan i det föregående blifvit berättadt (s. 335) förekom
tidigt i Visby — eller, som det i traktater med ryske furstar heter,
?”på den gotländska kusten’ — ett starkt tyskt element, som
uppenbarar sig i två former, hvilka bäst karakteriseras genom inskrifterna
i de två sigillen: ’Tyskar bosatte på Gotland’ och ’Tyskar besökande
Gotland’. I de tidigaste urkunderna användes dessvärre icke alltid
exakta uttryck, hvadan det ingalunda alltid är lätt, då Tyskar på
Gotland omtalas, att afgöra hvilketdera slaget åsyftas.
Sammanblandningen gick till och med så långt, att Rigabiskopen Albert år 1211
talar om mercatores Gutenses, hvilket väl icke borde betyda annat än
gutniske köpmän, men sammanhanget visar, att han menar sådane
Tyskar, som besökte Gotland, i hvilke han torde hafva inräknat äfven
den tyska menigheten i Visby.
Redan på k. Knut Erikssons tid hade den grundsatsen från svensk
sida proklamerats, att de Tyskar, som ville bosätta sig i Sverige, skulle
njuta svensk lag och kallas Svenskar — en grundsats, som ock under
den följande tiden alltjämnt tillämpades i det svenska fastlandets städer.
På Gotland, som i politiskt hänseende intog en alldeles särskild
ställning, emedan det strängt taget icke var ett svenskt land, utan var ett
lydland under Sveriges konung, ega vi ej rätt att utan vidare anse
denne grundsats tillämpad. Der spelade det tyska elementet en vida
större rol: i Visby upprättades två menigheter, den tyska och den
gutniska, hvar med sin styrelse, sitt sigill, sitt exemplar af lagboken.
Redan för 1160-talet hade oenighet uppkommit mellan infödde och
Tyskar på Gotland. År 1161 omtalas denna oenighet såsom hafvande
egt lång tillvara (diu male habita) och hade Henrik lejonet på grund
deraf beröfvat Gutarne de handelsprivilegier, som kejsar Lothar hade
gifvit dem. Det nämnda året hade hertigen uppsökts af ett ombud
för Tyskarne och ett för Gutarne, han hade mäklat fred, förnyat
privilegier för Gutarne, som besökte hans stater, samt hade till fogde och
domare öfver Tyskarne på Gotland utnämnt deras ombud Ulrik. Hvilka
voro väl de Tyskar, som hertigen hade ’anförtrott honom att styras’,
de på Gotland bosatte eller de Gotland besökande?2 Koppman anser,
1 För den följande skildringen hänvisar jag till Sartorius—Lappenberg,
Urkundliche Geschichte des Ursprunges der deutschen Hanse; samlingen af Hanserecesse;
Herm. Hildebrand, Liv-, Est- und Curländisches Urkundenbuch; Riesenkamprff,
Der deutsche Hof zu Novgorod; Höhlbaum, Die Gründung der deutschen Kolonie
an der Düna (i Hansische Geschichtsblätter för àr 1872); Hirsch, Danzigs
Handels- und Gewerbegeschichte unter der Herrschaft des deutschen Ordens;
Schäfer, Dic Hansestädte und König Waldemar von Dänemark, Hansische
Geschichte bis 1376.
2 Hanserecesse del 1, s. XXVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
