Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE GEMENE KÖPMÄNNEN. 637
wedel, 1 hvilke derför skulle i Visby njuta samma rätt som Lybeckarne.
I spetsen för hvar bänkegande stads borgare stod en ålderman: sådane
omtalas för Lybeck, Soest och Dortmund. 2 Borgare från de städer,
hvilke bland gästerne i Visby voro fåtaligt representerade, måste, för
att komma i åtnjutande af alla rättigheter, ansluta sig till borgarne
från någon bättre representerad stad, såsom i det nyss anförda fallet
Salzwedelborne gjorde. Samman med dessa konsortier från olika tyska
städer uppträdde det i Visby bosatta tyska elementet som sidoordnadt.
Då fursten af Smolensk år 1229 i Visby afslöt en traktat med Tyskarne
eller de latinske köpmännen, 3 uppräknas såsom representanter för desse
tre köpmän, som voro ’borgare från den gotländska kusten’ d. v. s.
Visbybor, två från Lybeck, två från Soest, två från Münster, två från
Groningen, två från Dortmund, två från Bremen och tre från Riga.
Vi se af denna traktat, huru starkt de vesttyske städerne denna tid
voro representerade i Östersjön.
Der trädde de småningom tillbaka, ju mera de tyske
Östersjöstäderne uppblomstrade och bland dem äflades Lybeck tidigt efter
främsta rummet, hvarigenom en konflikt uppstod med Visby, som ansåg
den högre ålderns och häfdens rätt härvid böra vara bestämmande.
Den smolenske traktaten säges vara bekräftad med ’alle köpmäns’
insegel. ’Alle köpmän’ eller ’de gemene köpmännen’ (mercatores
communes) eller ’den gemene köpmannen’ (der ghemeyne copman) kallades
de representanter för de olika tyske städer, som plägade besöka Visby
jämte dervarande tyska menighet. 4 Det insegel, som här åsyftas, torde
hafva varit det, i hvars omskrift talas om ’de Gotland besökande
Tyskarne’. 5 Signetet förvarades af gammalt i Visby och stadens tyska
menighet ansåg sig berättigad att begagna sig deraf. Detta väckte
missnöje, i främsta rummet hos Lybeck, och på en hansedag i denne
stad beslöts år 1299, att ’man icke fick på Gotland hafva de gemene
köpmännens sigill, ty med detta kunde bescglas sådant, som icke
behagade de andre städerne; hvar stad hade sitt eget signet, med hvilket
1
2
3
Salzwedel ligger inne i Nordmark, i söder om Elbe.
Soest och Dortmund ligga både i Westfalen.
De två uttrycken förekomma i hvar sin redaktion af traktaten. Jfr Rydberg
del 1, s. 171.
Det är sannolikt, att den tyska menigheten i Visby var i förhållande till
dervarande consortia så organiserad, att en viss likhet egde rum. Hon kunde t. ex.
vid öfverläggningar mellan dem vara representerad af ett utskott e. d., i spetsen
för hvilket stod en ålderman. De tyske Visbyborgarnes ålderman omtalas i
det äldsta Novgorodsskråt samman med åldermännen för Lybeck, Dortmund
och Soest.
Det är tydligen ett misstag, då Koppman (Hanserecesse del 1. s. XXVIII)
antager, att det var den tyske menighetens i Visby sigill, som kallades sigillum
omnium mercatorum. Ingen myndighet kunde förbjuda användandet af den tyska
menighetens i Visby sigill inom denne stad. Af handlingar, som röra
förhållandena mellan Gotland och Sverige, se vi att detta sigill stundom måste
användas för att en handling skulle få laglig giltighet. K. Magnus Eriksson talar
om llitteras sigillis utriusque lingue munitas’ (Rydberg, Sverges traktater del 1,
s. 429.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
