Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
644 NOVGOROD OCH HANSAN.
ningen af köpmän hade realiserat alla sina varor och på grund deraf
afrest, innan den nya uppsättningen hade anländt.
Det äldsta bevarade Novgorodskråt tillhör 1200-talets andre fjerdedel,
men det säger sig vara en uppteckning af gamla vanor. Öfverskottet
af de i Novgorod insamlade offentliga medlen skulle, enligt detta skrå,
sändas till Visby, för att förvaras i sankt Peters kista, hvilken hade sin
plats i dervarande tyska Mariakyrka. Kistans fyra nycklar förvarades
af åldermännen för den tyska menigheten i Visby, Lybeckarne,
Soestarne och Dortmundarne. Skråt tillerkänner Novgorodsfararne rätt att
utan all inblandning välja ålderman för halfåret.
Under den närmaste tiden togo Visby och Lybeck ledningen af
de novgorodska angelägenheterna. De slöto år 1280 ett förbund för
tio år till Östersjöns fredande ända bort till Novgorod, hvilket förbund
två år derefter biträddes af Riga. Det var dock under dessa förbundsår,
som Lybeck genomdref upprätthållandet af hvad man behagade kalla
en gammal grundsats, att Gotländingarne ej fingo besegla Vesterhafvet.
Af gammalt kunde något sådant förbud ej finnas.
Kort efter förbundsårens utgång gick Lybeck ännu längre.
’De gemene köpmännen’ i Visby lefde efter något, som kallades
’gutnisk rätt’, hvilken äfven tillämpades i Novgorod. I de lifländske
hamnarne tillförsäkrades ’de gotländske köpmännen’ — härmed synes
i främsta rummet menas ’de gemene köpmännen’ å Gotland 1 —
förmonen att lefva efter gotländsk rätt, och denne förklarades år 1225
karakteriserad af följande grundsatser: borgarne välja utan all
inblandning stadens domare, som har att afgöra alla verldsliga mål rörande
borgarne; han insättes i embetet af biskopen; denne präglar mynt, som
skola vara lika goda som de gotländska; borgarne äro frie från
jernbörd, tull, strandrätt och tvekamp såsom juridiskt bevisningsmedel;
alla, som vilja bosätta sig i staden, erhålla dessa rättigheter. Allt hvad
borgarne inom tre år kunde bevisa höra till de på Gotland sig
uppehållande Tyskarnes rätt, skulle komma äfven Rigaborne till godo.
Lybeck hade deremot en egen rätt, hvilken, såsom redan omtalats,
småningom antogs i de öfrige städerne på Östersjöns södra kust, och
denne sin rätt ville Lybeck göra gällande i Novgorod på bekostnad af
den gotländske. På hansedagen i Rostock år 1293 föreslogs i sådant
syfte af Lybeck, att i tvistiga rättsfall skulle från Novgorod vädjas till
Lybeck d. v. s. sådana mål skulle afdömas efter lybsk rätt. Derutöfver
synes Lybeck hafva velat få sin rätt antagen af Tyskarne på Gotland
d. v. s. de dervarande ’gemene köpmännen’. Det heter nämligen i den
skrifvelse, i hvilken Visby uttalar sin tacksamhet till Osnabrück, som
hade vägrat att gå in på de lybska fordringarna: »I hafven icke bi-
1 Vi få dock akta oss för att antaga Guttenses o. d. i enahanda sammanhang
alltid beteckna Tyskarne på Gotland. När det talas om gotländska mynt, måste
dermed menas det mynt, som präglades af Visby stad, hvilken innefattade såväl
en gutnisk som en tysk menighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
