- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Första delen /
649

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

STORHANDELN UNDER MEDELTIDEN. 649

Den nye kejsarstaden vid Bosporens strand blef inom Europa den för-

nämste orten för omsättningen af Österlandets dyrbarheter, hvilka
derifrån spriddes ut öfver de åt vester och norr liggande landen. Denna
Byzans’ medlareställning blef af stor betydelse. Hvad den aflägsne
östern eftersträfvade i utbyte mot de varor, som sändes till vestern,
var i främsta rummet metaller. Sådana kunde Byzantinarne lemna,
under det de till öfriga land i Europa öfverläto mot deras inhemska
produkter Österlandets varor. Någon synnerlig aktivitet lade de dervid
icke i dagen, — de läto de närboende folken sjelfva hemta hvad dem
lysste i Bysanz, hvarest främmande köpmän af denna anledning flitigt
slogo sig ned.

Tidigt var Donaudalen en vigtig handelsväg. Biskopsstaden Lorch
i nedre Österrike blef en betydande handelsstad och längre bort
Regensburg, hvarifrån varorna fördes vidare till Augsburg och till Ulm, till
Wesers och Elbes folk och städer. Men i den nedre delen af Donaus
dal blefvo förhållandena snart osäkra och farliga. Bulgarer och Avarer
och sedan Magyarer lade hinder i vägen för handelns regelbundne
fortgång och måste denne i följd deraf söka sig nye vägar.

De österländskt-byzantiska varorna fördes från Svarta hafvet upp
genom Dnieperns dal. En österländsk handel, utan byzantinsk
förmedling, försiggick längre åt öster. Araberne gingo till staden Bulgar,
något söder om Kasan, för att der tillbyta sig norra Europas varor, af
hvilka perlsverken icke voro de minst begärliga. Volga-Bulgarerne
stodo direkt eller indirekt i förbindelse med de innanför boende folken,
med Finnar, Slaver, Nordbor. 1 Ett talande minne af denne handel
hafva vi i de förut omtalade rika fynden af arabiska silfvermynt, hvilkas
område i Ryssland mot norr begränsas af en linie dragen från Kasan
till Ladoga och vidare omfattar Gotland, östra Sverige samt i någon mon
de längre i vester liggande delarne af Skandinavien, Polen, det
preussisk-pommersk-meklenburgska området ned till Frankfurt an der Oder
i söder samt äfven Danmark. Efter år 950 synas de arabiska
förbindelserna med detta område hafva förlorat i liflighet, men vid den tiden
var man i Norden mogen att anknyta vigtiga förbindelser med de
vestlige orterne. Under den period, som representeras af de arabiska
myntfynden, hade i Norden betydande handelsorter hunnit uppstå, på Björkö
i Mälaren, på Gotland, i Jumne å Pommerns kust, i Slesvig vid Östersjöns
sydvestra hörn. I Björköstaden möttes, enligt Adams af Bremen
berättelse, Nordmän, Danskar, Slaver, Sember och Skyter. Bland
qvarlefvorna af denne stad, som vår tids forskningsbegär dragit fram ur
jorden, träffas Arabernes mynt samman med Karolingers och samtida
engelske regenters.

1 De silfverskatter, som söderifrån fördes till Bjärmaland, upp mot Ishafvets strand,

och der söktes af vinningslystne Nordmän, spelade ingen rol för den europeiske
handeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:13 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/1/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free