Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
654 HANSANS HANDEL.
aflägsne östern. När marknaderna i Champagne misste sin betydelse
och då man ej fann sig belåten med de vägar, som genom Tyskland
ledde upp till Scheldes område, togo Italienarne sig för att genom
Gibraltars sund och öfver den Atlantiske oceanens ej sällan farliga
vatten färdas upp till Brugge och Antwerpen, företrädesvis till den
förre staden, som vid Sluys (Zwin) och Damme hade hamnar vid Nordsjön.
Från början af 1300-talet sände republikerne Genova och Venedig
årligen af staten utrustade galerer till de nederländska marknaderna och
förmedlade sålunda under lång tid en liflig handel mellan Nordsjön
och Medelhafvet, mellan Flandern och Egypten.
England, som under den nya tiden blef en af Europas främsta
sjömakter, spelade under medeltiden en underordnad rol. Dess tenn
och dess goda ull voro mycket eftersökta, men så ringa var
företagsamheten att man endast i ytterst ringa mon dref aktiv handel.
Nederländare, Tyskar, Italienare förde främmande varor till England och
hemtade dess naturprodukter.
De byzantinska och äfven orientaliska varor, som i stor myckenhet
samlades i Kiev, och de dyrbarheter, som hopades i de italienske
hamnarne vid Svarta hafvets nordkust, sökte sig äfven en östlig väg till det
midten af Europa intagande Tyskland. Lemberg i Galizien blef en
betydande handelsort, hvarifrån varorna fördes till Flandern, till Nürnberg,
till Regensburg. Den sistnämnde staden var den tiden af stor betydelse
för handeln, dess köpmän färdades på Donau, till Wien och, så länge de
fingo det för Wienarne, till Ungern. Italienarne voro mindre ifrige att
företaga handelsfärder till Tyskland, men Tyskarne voro så mycket
mera angelägne att afhemta italienska och orientaliska varor i Italien,
förnämligast i Genova och Venedig, hvarest ännu i dag det hus, som
stadens regering upplät åt de tyske köpmännen, il fondaco dei Tedeschi,
vittnar om medeltidshandelns betydenhet. De förnämligast af
Sydtyskar hemtade varorna spriddes ut längs Donaudalen, inom hvars
område Augsburg var en betydande ort, från Nürnberg öfver det inre
landet, längs Rhendalen mot norr. Äfven öfver Nederland kommo
Österlandets skatter till tyska områden.
Vi hafva sett, huru produkterna af orientens natur och konstflit
funno väg till Europas skilde delar. 1 Till Sverige kommo de dock
icke genom direkta förbindelser: Italienarne kommo endast sällan till
våra bygder, och då oafsigtligt, genom olyckshändelse, och Svenskarne
voro icke dogse att uppsöka de dyrbare och omtyckte artiklarne i mera
aflägsna främmande hamnar. 2 Vi måste nu åter egna vår
uppmärksamhet åt den makt, som fyllde Sveriges behof i detta afseende, hansan,
1 För den föregående afdelningens uppgifter jfr Heyl, Geschichte des
Levanthandels im Mittelalter (1879), Kiesselbach, Der Gang des Welthandels im
Mittelalter (1860).
2 Ett undantag gjorde dock Gotland i början af medeltiden; jfr det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
