Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
666 TYSKAR I SIMRISHAMN, YSTAD, TRELLEBORG.
I Ystad var tilloppet af Tyskar så stort, att de bildade ett eget
sällskap under ledning af en ålderman.
Sillfisket vid desse delar af den skånska kusten, liksom vid
Bornholm och den danska sidan af Öresund, var dock obetydligt mot det,
som idkades vid Skanör och Falsterbo.
Öresund hade af gammalt stor betydelse för samfärdseln och
handeln — och detta var naturligt på grund af dess läge mellan Seland
och Skåne, mellan Öster- och Vesterhafven. De isländska sagorna
berätta om de många skepp, som kommo dit, de tala om den s. k.
Öreflottan, d. v. s. de skepp, som samlades vid Halör (i trakten af
Helsingör) från olika trakter, för att man der skulle sinsemellan byta sina
varor. Jag har redan talat om Torulf Qvällulfssons opposition mot k.
Harald hårfager. Under en färd från Östersjön kom han till Sundet
just vid den aia, då Öreflottan skildes åt. Han seglade långsamt cfter
och upphann vid Hallands kust ett skepp, lastadt med säd, malt och
honung, som vid Halör inköpts för den norske konungens räkning.
Sedan sillfisket längre i söder hade fått stor betydelse, förlades
marknaden dit.
När sillfisket der fick sådan betydelse kan nu ej utrönas. Det
går åtminstone tillbaka till 1100-talet. I sjelfva början af det följande
århundradet blefvo Lybeckare, som kommit till Skåne för att fiska,
tagne till fångar af k. Knut VI. K. Valdemar II deremot gynnade
Tyskarnes besök i Skåne. På begäran af predikarebröderne och af
kärlek till alle köpmän gaf han Lybeckarne tillstånd att vid Falsterbo
hafva ett ’märke till undvikande af fara för seglare’, ett märke, hvars
uppförande hade kräft mycken både kostnad och möda. Af intresse
för den vackra saken medgaf konungen tillstånd att i hans rike taga
nödigt trä (DS nr 828). Sannolikt tände man på en för ändamålet
uppford underbyggnad eld, som varskodde seglarne.
Samme Valdemar gaf Lybeckarne för deras uppträdande i Skåne
privilegier, som blefvo grundvalen för Tyskarnes öfvermakt vid fiskena.
Lybeckarne fingo å marknaderna vid Skanör och Falsterbo sälja så större
som mindre varor samt köpa hvad der hölls till försäljning, samt
tillsätta en fogde, som hade att döma öfver alla inom dem uppkommande
mål, så snart det ej var fråga om dråp och blodslag, ty i sådana fall
förbehöll konungen sig domsrätten. Mot erläggande af tull till
konungens embetsman fingo Lybeckarne sälja ylle och lärft alnvis. Om
konungens embetsman åklagade en Lybeckare, stod det denne öppet
att fria sig med ed. Efter den som dog å stället tog arfvinge, om han
var närvarande, qvarlåtenskapen; i annat fall förvarades denna af fogden
för arfvingarnes räkning. Enhvar som vid sillfisket hade egen bod, skepp,
förvaringskärl för fisken, tält eller skjul, fick under marknadstiden föra
sina varor tullfritt inåt landet. Våldsamt fängslande var ej tillåtet annat
än i nödvärn, på en tjuf fingo händerna bindas på ryggen. Ett anlän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
