Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÄRKEN. KÖPSVENNERS HANDELSRÄTT. 677
förstånd kunde derigenom lätt uppstå. Från Sverige känner jag ej
något exempel härpå, men sådana torde icke hafva fattats. I Tyskland
hände det en gång (år 1441) att en köpman från Köln under vistelse
i Danzig sålde en skeppslast vax och öl till två köpmän i Münster
och sände varorna öfver Lybeck. Der blefvo emellertid de för den
ene afsedda tunnorna tagna i beslag, emedan det å dem befintliga
märket befans vara detsamma, som användes af en lybsk borgare, och
dennes fordringsegare synas hafva betraktat de ankomna varorna som god
pris. Reklamationer gjordes naturligtvis, och afsändaren upplyste, att
som han ej kände den ene köparens märke, hade han på de för honom
afsedda varorna satt den ifrågavarande lybske borgarens, emedan det var
honom bekant, att köpmannen i Münster plägade gästa hos denne
under sina besök i Lybeck.
Ehuru för hvarje stad tillförseln utifrån var af vigt, och churu
särskildt i ett land som Sverige, hvars handel i en helt ringa grad
var aktiv, det var en verklig nödvändighet att få besök af främmande
köpmän med deras varor, visade man äfven hos oss ’gästerne’ rätt
mycken ogenhet.
K. Magni stadslag medgifver, att gäster få komma med första
lägenhet på våren för att köpslå. Ett par handskrifter tillägga, att de
skulle gifva sig af senast Vårfrudagen, som är närmast Mikaelsmessan
— härmed måste menas jungfru Marias födelsedag, 8 september —; om
de dröjde längre skulle de betala i böter 40 mark, till fördelning mellan
konungen och staden, så vida han ej kommer till staden efter denne
dag eller fogden och rådet finna vädret vara sådant, att han ej kan
fara. Man var så angelägen att i stort som smått gynna stadens egne
inbyggare, att man temligen omildt behandlade främlingarne. Att de
icke fingo bo hur de ville, utan måste ackordera in sig hos några
borgare, har jag redan omtalat, men denna förordning berodde derpå, att
man behöfde ställa främlingarne under en viss kontroll. Helt visst
hafva de genom sitt uppträdande gjort en sådan ganska behöflig. Två
gäster fingo icke ingå köp sins emellan. De skulle sälja sina varor
till stadens borgare; dock var det Stockholmarne medgifvet
(köpmålabalken kap. 21) att i andre svenske städer köpslå med dervarande gäster
och de andre städernes borgare åtnjöto samma förmon i Stockholm.
Städerne i fråga uppräknas helt lösligt ’Vesterås, Uppsala eller hvilken
stad det är’, men det antydes, att de städer menas, som Stockholmarne
plägade besöka vid marknadstider. En sådan eftergift för en del smärre
städer var så mycket billigare, som de aldrig kommo hemma eller ute
i direkt beröring med utlandets köpmän. Jag har i det föregående
anfört exempel derpå, att borgare från en inne i landet liggande stad
(Jönköping) fingo i ett par sjöstäder handla med alldeles samma
befogenhet som deras egne inbyggare. Gästen fick icke sälja annat än i
stort: kläde, lärft o. d. i hela stycken eller hundraden, ej i stufvar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
