Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
678 KÖPSVENNERS HANDELSRÄTT.
alnvis, specerier i hela dussin, salt i hela läster, 1 — om någon bröt
häremot, miste han det han sålt och fick dessutom betala 40 mark i
böter. När gästen ville köpa smör, koppar, jern, humle, talg, själtran,
skinn m. m., skulle han köpa i halfva skeppund eller hela dekker, säd
skulle han köpa lästvis; 2 köpte han i mindre qvantiteter, miste han
varan och fick böta 40 mark. Om han för att lifnära sig, önskade köpa
smör, fick han af stadens borgare köpa ett pund eller två, men om
han för att bereda sig för en längre vistelse, gjorde flere sådana inköp
och började stöta ned sitt smör i en tunna, miste han alltsamman och
fick böta. Det hände, att gästen sökte kringgå lagen. Han kunde
lemna sina varor åt någon borgare för att säljas i mindre qvantiteter
hemligen eller uppenbarligen i dennes gatbod, eller han kunde lemna
en borgare penningar, för att denne skulle, med eller utan arfvode,
göra uppköp för gästens räkning. Sådant beteende var belagdt med
böter, och fick borgaren, som lemnade sig åt sådant, betala mycket
drygt. Köpte gästen af någon annan än en borgare, fick han böta.
Begaf han sig in åt landet, för att köpa, sälja eller inkräfva fordringar,
miste han hvad han köpt, sålt eller inkräft och måste dessutom betala
böter.
För att trösta sig under dessa vedervärdigheter, som antagligen
voro desamma öfverallt, och för att genom sammanhållning skydda sig
mot godtyckligt behandlingssätt utöfver hvad lagen föreskref, bildade
de i Stockholm liggande tyske köpsvennerne en förening, under
præsidium af en ålderman. 3
Det var för öfrigt icke allenast främlingarne, som voro utsatte för
ett sådant förmyndareskap. Man kan svårligen få ett bättre exempel
på medeltidens begär att reglementera i de allra minsta detaljer än
stadslagens föreskrift rörande de handelsrättigheter, som tillkommo
stadens oegne köpsvenner. 4 De ’bymans svenner’, som hafva sitt eget
och sin vederläggning till 40 mark, må köpa och sälja som andre
bymän efter gammal stadge. De bymans svenner, som hafva sitt eget
och sin vederläggning till 20 mark, må köpa hudar, bock- och
getskinn, råa eller torra, styckevis eller halfva dekker, ej hela, gråskinn
(ekorrskinn) och mårdskinn styckevis och i halfva timmer, men ej i
hela; samma lag gäller för talg, smör och fläsk. De köpsvenner som
ntöfver sitt eget icke hafva sin vederläggning uppgående till 20 mark,
få icke ens styckevis köpa hudar, bock- eller getskinn, men deremot
få de styckevis köpa mårdskinn, gråskinn, lekattskinn m. m. samt i
hela timmer har-, katt-, lam- och killingskinn; smör, talg o. d. få de
köpa i hela eller halfva mark, men aldrig lispundsvis. Att öfverträda
1 Gutarne fingo sälja salt skeppundvis.
2 Gutarne fingo köpa tre pund i sänder.
3 Denne ålderman omtalas i Olai Petri tänkebok.
4 Köpmålabalken kap. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
