Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONKURRENS MED HANSAN. 685
försel som afsättning, men derjämte band handeln i Sverige och lade
det i hansans händer att bestämma prisen, hvilka den felande
konkurrensen måste göra temligen höga. Regenter, som voro statskloke,
sökte framkalla konkurrensen. Utländska folk ville gerna komma i
besittning af en del af de förmoner, som hansan erhållit och på intet
villkor ville släppa. Men mycket gjordes likväl icke i denna riktning.
Att de förste svenske regenter, som intresserade sig för handeln,
genom rika privilegier lockade till sig de hanseatiske köpmännen var
ganska naturligt. På annat sätt hade man svårligen fått en ordnad
handel till stånd utan ytterlig tidsutdrägt. Men sedan Sverige blifvit
vandt vid en lifligare handel, borde inhemska krafter hafva tagit denne
om hand. Att så ej skedde kan likväl billigtvis icke väcka någon
förvåning. I Sveriges städer utgjorde just Tyskarne en betydlig del af
det förmögnare borgerskapet. De voro naturligtvis icke hogade att
leda handeln in på nye vägar och de hade ett alltför stort inflytande
för att de verkligen svenske köpmännen skulle kunna uträtta något på
egen hand. Den kommersiele träldomen under hansan medförde stora
politiska vådor för Sverige: ville man icke gå in på hansans fordringar,
fick man undvara hennes köpmäns varor — dermed gick man miste
om nästan alla varor, åtminstone sådana, om hvilka det lönade sig att tala.
Jag har redan framhållit den stora kontrasten mellan den slutande
hedna tidens oförvägenhet i fråga om sjöfärder och vår medeltids brist
på företagsamhet i detta afseende. ÅÄfven Gotländingarne, som af
gammalt drifvit en så betydande handel, fingo gifva efter för Lybecks
och andre tyske städers tvångsåtgärder. Sverige hade visserligen en
hamn vid Vesterhafvet, Lödöse, och intyg finnas derom, att denne
stad, ehuru liggande långt in från hafvet, flitigt besöktes af främmande
skepp. Men handeln öfver Lödöse var dock alltid ringa i jämförelse
med hansans handel på den vida längre östra kusten af vårt land.
K. Magnus Eriksson synes hafva velat frigöra sitt land från
beroendet af hansan och vägrade att stadfästa hennes privilegier. Men
han förmådde icke hålla ut med sin sträfvan i detta afseende. Det
tidtals spända förhållandet till Danmark, gjorde det för honom alltför
vigtigt att kunna påräkna hansans biträde. Det var dessutom omöjligt
att på allvar bryta med hansan, såvida man icke på förhand hade beredt
för de tyske städernes import en fullt säker ersättning, ty annars
uppstod brist på nödvändighetsvaror, som måste importeras, och de dyra
prisen framkallade genast ett grundligt missnöje i landet.
Ynglingasagan låter Svenskarne offra en konung för att få bättre årsväxt.
Medeltidens Svenskar voro icke sene att på regeringen skjuta skulden
för all dyr tid, vare sig denna framkallades genom missväxt eller örlig,
som måste föras, derest rikets sjelfständighet skulle bevaras.
Dr. Margareta visade väl icke städerne någon öfverdrifven
vänlighet, men man kan ej bevisa, att hon genom att främja Nordbornes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
