Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
686 KONKURRENS MED HANSAN.
eller främmande konkurrerande nationers handel på Norden sökt
begränsa hanseaternes inflytande i afseende på handeln.
K. Erik från Pommern deremot tog i denna fråga ett steg framåt,
hvartill han hade en direkt anledning i det spända förhållande mellan
honom och hansan, som allt emellanåt uppstod under den långvariga
holsteinska fejden. Han vidtog mot det tyska sillfisket vid Skåne mått
och steg, som voro hanseaterne mycket oangenäma, så mycket mera,
som han uppenbart gynnade Holländarne. Dessas skepp öfverföllos
också af Tyskarne, som togo bort segel, tågverk och ankaren,
hvarigenom skeppen gjordes redlösa. Vid ett annat tillfälle, år 1426, gaf
k. Erik det svenska riksrådet lof att sända fem eller sex skepp till
Flandern efter salt och vin, hvilket förutsätter närmare förbindelser
mellan konungen och de sydholländske städerne, hvilke icke hörde till
hansan. Särskilda omständigheter bidrogo att rikta Holländarnes
uppmärksamhet mot Östersjölanden. Genom ansenliga öfversvämningar
framkallades i deras land missväxt och hungersnöd, hvadan de skickade
flere skepp till Östersjön för att inköpa säd. Många af dem
uppfångades af hansestädernes folk under åren 1436 och 1437. Det senare
af dessa år utfärdade erkebiskopen i Uppsala, förmodligen hela rådet,
ett privilegium för Holländarne, i synnerhet Amsterdam, på handel i
Sverige.
När k. Eriks olyckstid var kommen, voro, enligt den lybske
krönikeskrifvaren Detmar, Holländarne ifrige att hjelpa honom. Som konungen
den tiden genom sina sjöröfverier icke var mycket angenäm för
köpmännen, måste Holländarnes vänskap för honom hafva berott på ett
tidigare närmande till honom, på deras tillit till honom, att han ville
och kunde hjelpa dem mot hansan, med hvilken de den tiden lågo i
öppet krig. Var k. Erik hansans ovän, var det naturligt, att k. Kristofer
skulle söka hennes vänskap, men han fann sig sedermera föranlåten
att öppna sitt rikes hamnar för både Noderländare och Engelsmän.
Äfven k. Kristiern I, som i allmänhet visade hansan synnorlig
eftergifvenhet, måste gifva Holländarne privilegier, närmast för deras handel
på Norge, men ett af dessa privilegier, af år 1458, gäller för alla de
tre nordiska rikena.
Äfven Engelsmännen blefvo mot medeltidens slut ytterst
angelägne att få del i handeln på Norden. Deras konung gaf år 1391 sine
undersåtar, som för handels skull vistades i Lescone — uppenbarligen
Skåne, d. v. s. Skanör och Falsterbo — rätt att välja sig en ålderman.
Samme rätt beviljade k. Henrik IV åren 1404 och 1408, k. Henrik VI
år 1428 Engelsmän, som vistades i Sverige o. s. v. Att man emellertid
i Norden nöjde sig med att taga mot hvad främlingarne förde dit, att
man icke sökte genom aktiv handel hålla de nya förbindelserna vid
makt, framgår bland annat deraf, att k. Henrik VI af England år 1431,
då ett engelskt fartyg hade blifvit belagdt med qvarstad i Danmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
