Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONKURRENS MED HANSAN. 687
icke kunde utöfva några repressalier, alldenstund inge den danske
konungens undersåtar besökte England i handelsärenden. Men
Engelsmännen, liksom Nederländarne, voro i främsta rummet intresserade
för handeln på Norge. Sveriges obetydliga kust vid Vesterhafvet
afstängde det från den växande vesterhandeln. 1
Det var riksföreståndarne omöjligt, i följd af förhållandet till
Danmark, att göra ett slut på det tyska öfverväldet, ehuru visserligen
under den äldre hr Stens tid en större lifaktighet hade uppkommit i
den svenske handeln. Jag har redan i det föregående omtalat,
huruledes de styrande herrarne klagade deröfver, att visse rikare köpmän
började draga under sig all handel, till förfång för de öfrige — något,
som var en styggelse för medeltidens uppfattning, hvilken ville genom
lag tvinga alla att hålla sig jämnsides, så att ingen skulle gå under
i kampen att vinna betryggad tillvara, — samt huruledes man qväfde
denna början till ett nytt skede genom att återknyta lifliga
förbindelser med hansans städer. Så långt gick man i Sverige i afvoghet
mot konkurrens till hansan, att i den förening, som år 1513 slöts
mellan k. Kristiern II å Danmarks vägnar och några ombud från det
svenska rådet, insatte konungen följande ganska märkliga paragraf: ’och
skola alle vesterländske städer och inbyggare hafva härefter fri seglats,
obehindradt af Sveriges rikes råd och inbyggare och alla anda på
deras vägnar, som de af arilds tid hafva haft’.
K. Kristiern II var ytterst angelägen om att frigöra sina riken
från hansans öfvervälde. Han förmådde holländske köpmän att
nedsätta sig i Köpenhamn 2, hvilken stad han ville, med tillbakaträngande
af Lybeck, göra till en hufvudort för handeln i Norden. Sin
förkärlek för köpmannaståndet visade konungen äfven under sin vistelse
i Stockholm, der han bodde hos borgaren Gorius Holst. Icke en
månad hade förflutit efter blodbadet i denne stad, då konungen
kallade dit fyra de mest betydande köpmännen i Köpenhamn och Malmö
för öfverläggningar med Stockholms borgmästare och råd. Den 4
december 1520 kom man öfverens om att bilda ett stort nordiskt
handelskompani, som skulle hafva faktorier i Köpenhamn, Stockholm, i
Finland nära den ryska gränsen och i Nederland. På hvar ort skulle
finnas en faktor, som ledde försäljning och inköp. Hvart tredje år
skulle räkenskaperna afslutas och vinsten fördelas på delegarne i
förhållande till deras insatser. Man skulle sörja för, att kompaniet finge
så månge medlemmar som möjligt. Lybeck skulle således alldeles
utstängas, hvilket, derest det hela hade kunnat förverkligas, hade
blifvit för denne stad så mycket betänkligare, som, efter Novgorods
förfall, hele den ryske handeln skulle komma att gå Lybeck förbi.
Kompaniets svenske medlemmar underhandlade i januari följande år
1 Jfr Sartorius, Geschichte das hanseatischen Bundes, del 2. 1, s. 280, 282, 296.
2 Han ville äfven förmå huset Fugger att upprätta ett faktori i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
