Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
688 KONKURRENS MED HANSAN.
med ombud från de svenske städerne. I Danmark föreskref konungen
att årligen skulle hållas hvad vi kunna kalla en handelsriksdag:
ombud för alle städer skulle mötas i Köpenhamn för att öfverlägga om
sådana ärenden, som kunde främja handeln och städernes bästa i
allmänhet. Sommaren 1521 begärde Lybeck rätt att handla på Sverige
och ville veta, huru deras fiske vid och handel i Skåne skulle ställas.
Drottningen, som under konungens frånvara i Nederland förde
regeringen, svarade, att Lybeckarne skulle hafva samma fri- och
rättigheter, som de nederländske städerne och andre städer, som stå under
kejsaren.
Under sådana förhållanden var det klart, att när Sverige reste
sig mot den omilde k. Kristiern, skulle det ingå förbund med
Lybeck. I denne stad hade den flyktige Gustaf Eriksson blifvit välvilligt
mottagen. ILybeckarne bistodo ock med flotta och penningar, men
som deras hjelp var oumbärlig, förstodo de att förvärfva sig store
förmoner, större, säger k. Gustaf sjelf, än de hade fått af någon tidigare
svensk konung. Dessutom skulle de hafva penningeersättning för sina
utgifter till Sveriges bästa, och de voro ej sene att göra räkningen
ansenlig. Det var icke konungens mening att låta det gamla
beroendet fortfara. Han inledde underhandlingar med Nederland och i
traktater af åren 1525 och 1527 tillerkändes städerne i Holland,
Zeeland, Vestfrisland och Brabant rätt att mot erläggande af vanliga
tullar och afgifter — utom för salt, hvars import blef tullfri år 1526
— segla med sin köpenskap in i rikets strömmar och hamnar, i
synnerhet Stockholm, Kalmar, Söderköping, Åbo och Nya Lödöse. Som
det en del af året var förbundet med fara att segla till Sverige, skulle
de nederländske skepparne alltid mot måttlig aflöning få styrman och
ledsagare. Vågade de sig icke ut för sjöröfvare, var konungen villig
att konvojera dem genom svenska skärgården.
Med det lifligaste intresse omfattade konungen detta medel till
Sveriges frigörelse från Lybecks sjelfviska politik. De många
skrifvelser han i detta ärende utfärdade vittna derom. Han kunde
dessutom för dessa bemödanden räkna på hjelp af de fosterländske
stormän, som alltsedan århundradets början hade arbetat för upphjelpandet
af Sveriges industri och handel, för skapandet af ett ekonomiskt
oberoende. Biskop Brask uttalade sig ock för den holländske handeln,
under det riksråden i Vestergötland, der hr Ture Jönssons mening
betydde ganska mycket, fruktade för obehag, ifall brytningen med
Lybeck gjordes alltför tvär. År 1526 skrifver konungen till landskap
och städer, att några holländska skepp lyckligen hade kommit till
Stockholm med kläde, vin och salt, hvadan priset skulle komma att
sjunka på den sist nämnda varan, hvars knapphet och dyrhet hade
framkallat så stort knot. Borgare från andre städer skulle i
Stockholm få, efter fogdens anvisning, handla direkte med Holländarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
