Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
690 METALLER.
s. k. raseneisenstein, och från Spanien, men det svenska jernet spelade
dock hufvudrolen. Osemund blef i utlandet en terminus technicus för jern.
Det var dock icke endast osmundsjern, som skeppades ut från
Sverige. Det fanns äfven ett annat jern, som kallades loppojern
och ansågs vara bättre. Dessutom utskeppades äfven stångjern. När
stångjernssmidet i Sverige börjades, kan jag icke uppgifva, men Hirsch
uppgifver, att stångjern redan under medeltiden utskeppades, väl utan
att lemna några bevis för sin uppgift, hvilken det oaktadt torde få
anses som riktig. K. Gustaf uppräknar bland lämpliga exportartiklar
helt enkelt jern. Biskop Brask lemnar köpmännen i sitt stift
noggrannare uppgifter 1, ty han omtalar ’jern och helst loppojern eller
jerntenar’. Det senare ordet torde få anses beteckna stångjern. Att
loppojernet ansågs bättre än osmundsjernet framgår af en svensk
handling af år 1516 2, i hvilken en konglig fogde med afseende på
ett under hans uppsigt stäldt bergverk, säger sig kunna på orten få
hvad han behöfver utom jern, hvadan han anhåller, att få sig
tillskickadt loppojern: ’osmundsjern tjenar icke väl att smälta med, om
loppejern kan fås’. Till de två jernslagen återkommer jag i nästa
kapitel. I Forssells upplysningar rörande den svenska utförseln till
utländske orter under vissa af åren 1546—1569 omtalas icke
loppojern, men väl osmundsjern och stångjern.
Att den s. k. Kalmartråden icke, såsom uppgifvits, var någon
jerntråd, har redan blifvit omtaladt.
Det var förbudct att från Sverige utföra silfver, då allt, som vanns
ur grufvorna, behöfdes för de inhemska myntverken. Undantagsvis
meddelades dock tillåtelse att föra ut denne metall. Begäret att
exportera silfver torde hafva framkallats af alldeles särskilda omständigheter,
som icke äro angifna. Denne metall kan derföre icke räknas till de
ordinarie exportartiklarne.
KALKSTEN OCH KALK.
Den gotländske kalkstenens användbarhet hade tidigt upptäckts
på ön. Under den period, den hedna, då vi icke kunna antaga att
man i allmänhet uppförde byggnader af sten, hade man funnit
kalkhällarnas lämplighet för monumentala ändamål genom den lätthet,
med hvilken de bearbetades. De gotländske bildstenarne bevisa detta.
De äro icke, såsom de vanlige svenske runstenarne, mer eller mindre
otympliga block med oregelbundna konturer, utan de äro temligen
tunna, fullt regelbundet begränsade och försedda med ornament eller
bilder, som i början egde karaktären af konturteckningar med i stenen
insänkta linier, men sedermera fingo bilder, som gjordes upphöjda
derigenom, att man sänkte den mellan dem förekommande botten-
1 Konungens förteckning finnes tryckt i Granlund, K. Gustaf I:s registratur, del
4, s. 30, biskopens i samma arbete och del, s. 405.
2 Kröningssvärd, Diplomatarium Dalecarlicum, del 1, nr 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
