Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DYRBARA TYG. 701
skopsgård. Östersjövattnet kunde dock icke gifva hvad man af det
fordrade.
TYG.
Af olika slag voro de tyg, som under medeltiden infördes. Af
gammalt fanns i landet lärfts- och vadmalsindustri, men ehuru man
således var van att spinna och väfva, fick den finare väfnadskonsten
ingen utbredning i vårt land, utan var man för tillfredsställande af
sina behof beroende af införsel utifrån. Kläde spelar vid sidan af saltet
största rolen bland importartiklarne.
De flesta af de tyger, som infördes voro afsedda för det dagliga
behofvet. Andra deremot skulle tillfredsställa behofvet af lyx, vare
sig man ville använda denna på sin egen kropp eller önskade göra en
Gud välbehaglig gerning genom att pryda Hans hus och dem, som
tjenade deri.
De dyrbara tygslagen kommo ursprungligen från orienten. Vi
finna en antydan derom i det förordnande, som biskop Henrik i
Linköping, då han under sin vallfärd till det heliga landet år 1283 hade
sjuknat i Marseille, uppsatte rörande de föremål, som han skulle komma
att lemna efter sig å utlandet. Der talas om purpur, silke, guld- och
silfvertråd. Kostbara tyg synas hafva blifvit införda till Sverige i stor
myckenhet. Ur våra urkunder må följande benämningar exempelvis
antecknas: antependium de veluro blaueo et glauco (1344) — pallæ
bissinæ (1344) — casula etc de papauere (1344) — gulræntstrik (1346)
— silkestrik (1371) — tæpite af silke — stukas de serico auro intextas
(1344) — supellicia de riis (1344) — pannus aureus (1328) — fluel
(1346) — hethenstykke — sejan — kamuk (1346) — baldakin —
purpur (1291) — duas pecias de serico tatarico — pecias blaueas de
serico in parte deauratas (1283) — pecias de sindal (1283), de cendallo
viridi (1299) — telas de camelot (1283) — casula aurifrigiata (1285) —
album examitum absque intextura auri (1314) o. s. v.
Det finaste tyget under den aflägsnare forntiden var det egyptiska
linnet, kalladt byssus. Ytterligt fint linne väfdes äfven sedermera och
kom någon gång till Sverige. Hertiginnan Ingeborg skänkte år 1344
till domkyrkan i Uppsala för mannens och svågerns själar två palle
bissine, två altardukar af byssus. Under medeltiden var dock icke
orienten någon produktionsort af betydenhet för linne, ehuru man der
satte stort värde derpå. Ville man göra en österländsk furste en dyrbar
present skickade man honom linne från Frankrike, från Rheims och
andre orter i Champagne.
Sæter omtalas icke ofta. Namnet förekommer äfven i Tyskland
(seter, scheter) och betecknar en fin linneväfnad af olika färg, röd
(rubilinium), hvit eller brun, som användes än som öfvertyg, än som foder. 1
1 Lexer, Mittelhochdentsches Handwörterbuch, del 2, s. 714.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
