Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SCHILLEST. SKÄRDUK. MERE. KAMLOT. 705
linneduk, måste vi antaga att guldränderne voro anbragta på linne.
Att man på enahanda sätt prydde siden framgår af en handling af år
1346, i hvilken en del af fruntimmersdrägten omtalas under namnet
silkestrik. Som ett strik kallas flemst, d. v. s. flamländskt, är det
möjligt att väfnader af detta slag i allmänhet kommo från Nederland.
Mot tidehvarfvets slut var smaken för glänsande tyg ingalunda i
aftagande. Åren 1531 och 1532 omtalas n några tygsorter, såsom hvit
flöjel, skön och god — svart och röd flöjel — brun, grön, ljusgul flöjel
— hvit, brun, ljusgul, guldgul, röd, grå, svart Sindal — en gyllene
bleant, skön både till blommönster och färger med rik guldglans. Denna
tid nöjde man sig dock icke med glansen af en enda färg: man ville hafva
schillerth farwe, skiftande färg. Sådant sidentyg kallades rent af schillert
och kunde t. ex. skifta i brunt och guld, i hvitt och lefverfärg — en
färg, som k. Gustaf synes hafva tyckt mycket om —, i rödt och guld.
Vidare omtalas vid denna tid damask (gyllene, brun, hvit, röd, grön,
ljusgul, guldgul, svart, af en främmande och sällsam färg) — namnet
kommer deraf, att Damascus under 1100-talet blef en af de mest
fräjdade tillverkningsorterne för siden — samt atlask (t. ex. brandgul):
namnet är oösterländskt och betecknar samma tyg som satin; atlas från
Bagdad och Grekland var under den tidigare medeltiden myckot
berömd. På 1500-talet ansågs atlas vara dyrbarare än damask, som ej
längre tillverkades med ursprunglig finhet. Att med de få bevarade
qvarlefvorna af medeltidens dyrbara tyg framför sig bestämma, hvilka
af medeltidsnamnen skola tilldelas dem, är mycket vanskligt. Ingen
kan undra deröfver, då redan före medeltidens slut (år 1524) biskop
Brask fann sig föranlåten att bedja en person, som skulle resa till
Tyskland, der taga reda på skilnaden mellan ’fløgel och flogeeld, dammask
och dammaskblyant och blyantgull.
Skärduk omtalas år 1499, då hr Svante Nilsson reqvirerade ett stycke
på 8 eller 20 alnar, ’den som var ganska skön.’ Af hvad ämne den
var, kan jag ej uppgifva. Ett citat i Molbechs Dansk Glossarium
visar, att den var ytterst fin och tunn.
Tyg af skiftande färger kallas nu moire, man talar om moire de
laine och moire de soie. Ursprungligen betecknade dock namnet (mohatir)
ämnet, nämligen ett tyg gjordt af kamelhår. Moire med guld omtalas
år 1499 under den försvenskade formen gyllenmere.
I detta sammanhang torde vi ock böra nämna den camelot, som
omtalas i biskop Henriks redan åberopade testamente. Här är det ej
fråga om siden eller fint linne, utan om ecn väfnad af kamelhår eller fin
asiatisk getull. Den aflägsna härkomsten och tygets mjukhet gjorde
det angenämt äfven för den rike. Huruvida detta tyg ofta förekom i
Sverige, må lemnas derhän. Biskop Henrik hade förmodligen köpt
det i Frankrike, hvarest man hade riklig tillgång på orientaliska varor.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
