Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KLÅÄDE. 707
hardvikskt (Jönköpings tänkebok) från Harderwyk i Geldern,
iperst, grönt (1396).- » Ypern i Flandern,
irst (1326) ——- » Irland,
kolsesther, grått (Jönköpings tänkebok) - » Colchester i England,
kortrist (1343) —–- » Kortryk i Flandern,
kumist, brunt, rödt (1420, 1421) —- » Comen i Flandern,
lejdiskt, svart, grönt (1449, 1476) — » Leyden i Holland,
lundist (1461), grönt (1503) —.– » Lynden i England,
lybzt, grått (1329) ——- » Lybeck,
marborst, grått (1461), marinskt (1448) -. » Marienburg i Preussen,
markist (1319) ——- » Mark,
misnist1 (1450) ——-. » Meissen,
neflist (1316) - » Nyvel i Brabant,
norderwikst, hvitt (1469) –.- » Norderwijk,
närdiskt, svart (1459) —...- » Naarden i Holland,
popyrst, hvitt (1382), langpopyrskt.––- » Poperinghen i Flandern,
thornist (1397), dorniskt (Visby stadslag) .- » Thorn i Preussen,
utrechtskt (Visby stadslag) - » Utrecht.
Denna lista visar, att de flesta kläden, som fördes till Sverige, voro
nederländska; de tyska och engelska spelade en underordnad roll.
Jag har redan omtalat, hvilken stor rol väfnadskonsten ända från
mycket aflägsna tider hade spelat i Frisland och närliggande områden.
Den främsta förutsättningen för uppkomsten af en sådan industri var
tillgången på god ull; Nederlands väfvare voro icke hänvisade
uteslutande till det egna landets fårafvel, utan till dem fordes från andra håll
ypperlig vara. Men äfven ett annat råämne erfordrades för att man
skulle kunna åstadkomma ett kläde, som kunde räkna på allmän
afsättning inom vidsträckta områden, och det var färgämnet. Redan vid
midten af 1000-talet var, enligt en samtida sagesman, det mörkblå
flandriska klädet en nödvändighetsvara i det inre af Tyskland, ty der förstod
man ej sig på konsten att färga tyget.
Ullen måste genomgå mycken behandling, innan hon kom i
väfstolen och tyget måste likaledes göras till föremål för mycken
behandling innan det fick släppas ut i varumarknaden. Ullen skulle rensas,
kardas, kammas, spinnas. Mångenstädes fanns en egen grupp af
handverkare för detta arbete. 2 Öfta drefvo desse handverkare en betydande
handel, för att komma öfver all den ull de behöfde. Den spunna ullen
förvandlades till väf. Väfven valkades d. v. s. nedlades i en renande vätska
och bearbetades med fötterne eller med valkträn, satta i rörelse af
menniskohänder eller vattenhjul, för att trådarna skulle filta sig samman.
Genom kardningen ruggades tyget å nytt; de ojämnce eller alltför långe
trådändarne aflägsnades med tillhjelp af öfverskärarens sax. Det
färgade yllet väfdes af färgadt garn eller färgades som tyg. Hvarhelst
1 Hadorph har visserligen (Gamla stadgar s. 51) minist, men detta torde bero på
ett tryckfel.
2 De kallades på latin lanatores, på tyska Wollenschläger, på franska porteurs et
laveurs de laine, éplucheurs et cardeurs, fileurs ct chaineurs-ourdisseurs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
