Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRUFVOR I DALARNE. 717
Om tiden för kopparbrytningens begynnelse här — eller rättare om
vår oförmåga att härom komma till något bestämdt resultat — har jag
redan talat. Det rikligt gifvande berget blef af stor vigt för staten,
ty dels bröts här koppar först för konungens, sedan för kronans räkning,
dels hade kronan — såsom vi i det följande skola se — inkomster
äfven af den koppar, som bröts för andras räkning. Förståndige
regenter voro derföre angelägne att hålla kopparberget vid makt. Dess
historia var dock brokig, hon talar än om goda, än om dåliga tider.
De senare framkallades den tiden oftare än nu genom det primitiva
brytningssättet.
Under tidernas lopp upptogos här flere grufvor. Det torde vara
det först bearbetade berget, som i slutet af 1400-talet (t. ex. 1481) och
ännu senare kallas Gammalberget. År 1427 omtalas långhytteberget
på Kopparberget. Strax efter medeltidens slut, år 1542, omtalas ’gamla
och nya Hårdsgrufvan’, båda i sämre skick än de hade varit.
År 1360 skildras ställningen på Kopparberget såsom dålig, på grund
af en särskild orsak: de många tvister, som der hade förekommit.
Det synes som om tvänne Tyskar der hade idkat bergsbruk, och
derigenom framkallat de gamle bergmännens harm; k. Magnus bestämmer
det nämnda året, att alla de två Tyskarnes malmtäkter (fossata) skulle
på de öfrige bergsmännen fördelas efter hvars och ens antal af bälgar.
Närmast före, under och efter den Engelbrektska resningen se vi
biskopen i Vesterås köpa den ena hyttan efter den andra. Antingen var
ställningen den tiden lysande och biskopen ville få andel i den goda
vinsten eller ock var måhända ställningen dålig, särskildt i följd af de
krigiska tiderna, så att hyttornas gamle egare behöfde afyttra dem.
Hvar ny regent utfärdade för Kopparberget nya privilegier, för hvilka
alla k. Magnus Erikssons af år 1347 ligga till grund; ett och annat
lemnade nya detaljbestämmelser. I början af 1500-talet var emellertid
ställningen mycket dålig. Ett stort ras hade inträffat i den stora grufvan.
Rensningen pågick hela året 1505, men arbetet var ytterst mödosamt
och utfördes på en förhoppning, som ej för stunden gaf bröd, så att
tal uppstod rent af att öfvergifva allt. Bergsfogden afstyrde dock detta,
eggande till nytt arbete. Bergsmännen begärde då en mycket stor
nedsättning af afraden; de torde hafva fått en mindre. Med så mycken
ifver bedrefs nu rensningsarbetet, att det redan hösten 1507 kunde sägas,
att tillståndet aldrig hade varit bättre.
Det är möjligt att platsen, der koppargrufvan upptäcktes, varit af
gammalt bebodd, såsom liggande vid ett vattendrag, men bygden
deruppe, så långt bort från sockenkyrkan, kunde aldrig hafva varit
betydande, förr än upptäckten af kopparmalmen och regeringens ifver att
denne skulle så mycket ske kunde upphemtas och bearbetas, lockade
till stället så mycket folk, att orten fick ett utseende och en ordning,
som liknade en stads. Huru betydande folkmängden blifvit, framgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
