Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INTET BERGVERKSREGALE. 725
bearbetad. Detta stämmer ock öfverens med en uppgift från nyare tid,
att grufdrift börjats i Gladhammars socken på hr Svante Nilssons tid.1
I sitt ofvan anförda arbete kommer Carlberg till den slutsatsen,
att alla våra malmberg under medeltiden tillhörde kronan, hvilken egde
allt, som låg djupare ned i jorden än plogen går. Dessförinnan hade
dock Styffe i sin ofta åberopade afhandling om grundregalerna
uppvisat, att något bergsregale icke fanns i Sverige före k. Gustafs tid.
Carlberg omtalar som stöd anförda för denna åsigt endast tvänne, dels
att det s. k. Helgeandsholmsmötets beslut af år 1282 är ett senare
falsarium — Carlberg vill icke inlåta sig på en undersökning härom —
dels den omständigheten, att öfverlåtelser af grufegendom skedde
enskilde emellan. Detta senare utgör dock för honom intet bevis mot
bergverkens natur af regale, eftersom i Tyskland under medeltiden
regenter ofta till enskilde öfverläto rätten att nyttja och bruka vissa berg
eller berg inom vissa områden.
Vid den tid då bergsbruket först uppenbarar sig i vår historia, finnes
intet, som antyder kronans uteslutande rätt eller ens någon kronans rätt
till malmbergen. Tvärtom är det uppenbart, såsom redan blifvit
framhållet, att enskilde hade full egendom i grufvorna, utan att minsta
antydan finnes derom, att deras eganderätt berodde på ett öfverlåtande
från kronans sida. Att för denna tid uppställa påståendet om
befintligheten af ett bergsregale i vårt land saknar allt faktiskt stöd och kommer
dessutom i konflikt med hvad vi känna rörande förhållandena under
medeltidens följande skeden. Upplysande i detta afseende äro särskildt
följande verkligheter. Såsom redan är nämndt, hade under hr Svante
Nilssons tid någre ’hans och kronans skattskyldige bönder’ funnit ett
nytt silfverstreck vid Silfberget i Dalarne. De hade derpå nedlagt
mycket både af arbete och kostnad, men hoppades få ersättning derför,
så vida de cj blefvo utträngde från berget. Också fritager
riksföreståndaren dem från allt oroande och tillägger, att derest strecket visade
sig så rikt, att flere deraf kunde få sin bergning, skulle dock ingen der
bjuda sig in med trug eller välde, utan allenast med samtycke af
riksföreståndaren och de ursprunglige brukarne. Rätten att sätta sig i
besittning af andel i en grufva, berodde således på enskildt initiativ,
ehuru regeringen, för rikets bästa, kunde i visst fall inskränka denne
rätt. Jag har äfven talat om Kettil Pålssons bref till den yngre hr
Sten af år 1516 rörande den nya rymningen på Salberget. Här
berättas, huruledes både lekte och lärde, som bo inom 20 mils afstånd,
1 I en handling af år 1498 omtalas sex par i Prostökna berg. ÄÅn i dag finnes en
gård med detta namn i Barfva socken, Södermanland, men der synes bergsbruk
aldrig hafva förekommit. Gårdar med namnet Ökna finnas flerestädes i
Södermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
