Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
726 INTET BERGVERKSREGALE.
ville alle komma in i denna nya rymning, men det slog dem för näsan,
när de sågo det stora arbetet och den dagliga kostnaden. Det var endast
farhogan att ’matsäcken ej skulle räcka till änden’, som afhöll dem,
icke något lagligt hinder. Fogden organiserade arbetet, undantog vissa
par för riksföreståndarens räkning, vissa för enskilda personer, lät
bönderne få 5 par, om hvilka flere förenade sig. För att desse icke skulle
bäfva tillbaka för det myckna arbetet, sökte han locka dem med hopp
om större vinst: han beder om föreskrift, att i denna rymning ej skulle
få finnas mera än tolf par.
Ett uttryck finnes, som synes tala för tillvaran af ett bergsregale.
Det heter nämligen i Nyköpings beslut af år 1396, att ’Kopparberget
skall helt höra konungen och kronan till, utom två par bälgar, som
biskopen i Vesterås nu har der.. Men derest det behöfdes ett särskildt
beslut för att Kopparberget skall läggas under kronan, så ligger deri
ett tydligt bevis, att icke bergverken i allmänhet voro kronans, och
för öfrigt visar allt, att vi ej få tolka de anförda orden så, som skulle
regeringen vid detta tillfälle hafva velat tillvälla sig eganderätten till
Kopparberget. Såsom Styffe framhållit, äro förhållandena derstädes
desamma efter som före år 1396. De efter detta år utfärdade
privilegierna äro lika lydande med de tidigare. År 1396 var det fråga om
att stärka kronans makt, särskildt genom ökande af hennes inkomster,
på hvilka det verldsliga och det andliga frälset under den föregående
orons och godtyckets tid hade gjort betänkligt intrång. Också finnes
i Nyköpingsbeslutet det förklarande tillägget: det Bo Jonsson och hans
son hr Knut Bosson eller Sten Bosson der hade, det är under kronan
med lag kommet, så att ingen eger i kopparberget utom kronan och
biskopen. Att ega betyder här endast att hafva rätt till den från berget
utgående skatten. Att frälset för sine andelar i bergverken åtnjöto
skattefrihet framgår af Karl Knutssons bref af år 1440, i hvilket det heter,
att bergsmännen i Norbergs lag icke läto biskopen i Vesterås för sine
dervarande egodelar njuta den kyrkans frihet, som andre riddare och
frälset der njuta för sina hyttor. Man jämföre stadgen af år 1485, som
förnyar k. Kristofers förordning, att — på det de berg, som hittills
varit hemlighållna, skulle härefter yppas — af bergen på skattskyldiga
egor skall kronan hafva sin tionde, såsom härtill hafva varit af alla andra
berg, men att kronan ej skulle hafva någon afgift från berg liggande
å frälsejord, emedan kronan räknade på ersättning i form af ökad tjenst.
Man jämföre vidare yttrandet af år 1516, att i Salberget hade de
herremän och bergsmän sjutton par i förläning, af hvilka ej kom ett lod
silfver till myntet.
Först efter medeltidens slut började man i Sverige, efter utländskt
mönster, tänka på och tala om ett bergsregale. K. Gustaf yttrade år
1552, att alla malmberg i Sverige lyda till Sveriges krona. Jag lemnar
dock derhän, huruvida han i detta fall tänkte på den verklige egande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
