Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
728 ASYLRÄTT. PAR. HYTTOR.
berget förekommer enahanda medgifvande, fast i något ändrade ordalag:
»hvad man, som biltog varder hvar som helst i Sverige och som vill
och förmår arbeta för sitt bröd, skall hafva frid hos eder och vara der
med frid, så framt han icke är en mördare, sin herres förrädare eller
en uppenbar tjuf eller har brutit frid på qvinnor — uttrycket ’hvar som
helst ’reduceras dock något, ty den, som på ett berg förklarats biltog,
åtnjöt ej på ett annat frid. Annu mot medeltidens slut, då man haft
tillräckligt tillfälle att se bergverken till sig locka tillräckliga krafter,
bibehölls asylrätten. Den omtalas t. ex. i bergsprivelegier af år 1530.
Dock hade k. Gustaf tidigare, år 1527, funnit sig föranlåten att hota
bergsmännen vid Vestervik för att de hylla och försvara skalkar och
illgerningskarlar.
I samma straffbref heter det, att desse bergsmän icke alle voro
bergsmän, utan voro till mesta parten bönder, så att icke mera än tre eller
fyra bland dem höllo bergsbrukningen vid makt. Vi hafva sett, att år
1516 upplätos andelar i den nya rymningen å Salberget åt bönder, hvilke
sannolikt fortsatte sitt jordbruk, under det de bearbetade eller läto
bearbeta berget. För öfrigt talas i privilegierna för Salberget om dem,
som hafva bröstugnar utan att vara bergsmän.
De verklige bergsmännen utgjorde hvad man kan kalla ett bolag, dock
ej så att de läto på gemensam kostnad drifva bergshanteringen och
derefter delade vinsten, utan hvar och en skötte sitt arbete och hemtade
sin vinst, men det var sörjdt derför, att hvar och en hade lika tillfälle
till arbete. Vinsten kunde väl falla olika, men derför rådde en annan
makt än menniskors. Andelen i arbetet bestämdes efter något som
kallades par eller fullständigare par bälgar. Man menade dermed de
bälgar, med hvilka man beredde luften tillträde till malmen, när denne
skulle smältas, hvilket arbete försiggick i de s. k. hyttorna. 1 En
person kunde hafva flere par bälgar, en annan allenast ett par, en tredje
mindre än ett par, i det flere voro delegare i samma par. I brefvet
af år 1516 rörande Salberget omtalas fem par som gifna åt bönderne och
voro tolf bönder om hvart par d. v. s. en hvar af dem hade en tolftedel
i paret. Redan i det första brefvet, som handlar om bergsbruk i Sverige,
talas om en ’åttondedel’ i kopparberget, hvilken i ett senare bref, af år
1318, kallas för ’hälften af en fjerdepart’; här kan icke menas en
åttondedel af hela berget, utan det hela måste hafva varit något annat, något
mindre, uttrycket ’hälften af en fjerdedel’ antyder, att ordet fjerdedel
redan hade fått betydelsen af en teknisk term. Enligt Rinmans
Bergverkslexicon kallas vid Stora kopparberget sexton fjerdeparter ett par,
vid hvilket förhållande fjerdeparten således icke var en fjerdedel af
paret. Att i början af medeltiden (1288 och 1318) fjerdeparten var
en verklig fjerdedel (= två åttondedelar) framgår tydligt af urkunderna,
och att det var paret, som utgjorde helheten uppenbarar sig t. ex. i
1 Ordet är lånadt från tyskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
