Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARBETARE. PRIVILEGIERNAS OMFATTNING. 729
en handling af år 1395, i hvilken det talas om fem par en fjerdedel
mindre (enes verdendels min). Biskopsstolen i Vesterås hade således på
k. Magnus ladulås tid en åttondedel, år 1516 omtalas tolftedelar i ett
par. Deremot heter det i privilegierna för jernbergen af år 1354, är
den mästerman, som i en hytta hade mindre än en åttondel, skulle
upplåta sin lott åt en annan, såvida icke hans andel skulle hemfalla till
kronan.
Bergsmannen kunde icke verkställa allt arbete med egen hand, han
måste hafva medhjelpare. Vid silfverbergen talas icke blott om
bergsmän, utan ock om smältare, drifvare, sofringekarlar, bergs- och
grufdrängar, dagakarlar, vid Kopparberget om bergshuggare och smältare.
Vid jernbergen, der de rätte bergsmännen kallades mästaremän,
omtalas smeder, förslagare och blåsare. De löse karlar, som kommo till
bergen, fingo icke gå syslolöse, utan skulle inom viss tid taga tjenst
som legodrängar. För malmens behandlande fordrades kol och dessa
anskaffades af kolaren, som i sin ordning hade medhjelpare af olika
slag. 1
De förmoner, som voro bergsmännen gifne — deras bergsrätt och
bergsfrälse, som det heter år 1449 — inskränkte sig icke endast till
rätten att i trygghet och ladstadgad ordning bearbeta berget med dess
tillgång af malm, utan vida mera: bergsmännen på Ätvidaberg fingo
år 1413 i all måtto sådan frihet, frälse, . och privilegier, bade med
strömmar, vägar och skogar och alla andra stycken, som
bergsmännen hafva och njuta på Kopparberget i Dalarne’. Vattnet behöfdes
för arbetet i hyttorna, det talas derföre ofta om ’hytta och hyttoström’;
den som hade en ström för sin hytta fick icke genom uppförande af
nya hyttor hindras i sin förra brukningsrätt. En man klagade år 1478,
att en annan hade byggt för hans hytta med en tvärdam. Lagmannen
dömde, att då nog vatten fanns, skulle båda hyttorna gå, men då
vattenbrist inträffade, skulle endast den gamla hafva rätt att gå. Att vägar
behöfdes till och från grufvan var uppenbart. Om rätten till väg har
det ej lyckats mig att finna några närmare upplysningar.
Af stor betydelse var det privilegium som var bergsmännen gifvet
med afseende på skogen, ur hvilken de hade att hemta timmer, ved
till grufvan för malmens brytande, kol till hyttornas härdar och ugnar
för hans smältande. Man behöfde ock rödja i skogen t. ex. för att
uppföra bostäder. När berget låg långt undan inom allmänningsskogen,
gestaltade sig dessa förhållanden enklare; men icke alltid låg berget
afsides, utan kunde bergsmännens behof lätt leda till kränkning af en
annan enskild eganderätt. I detta afseende hade bergsmännen, på grund
af den stora betydelse deras industri egde, fått vigtige förmoner. År
1340 fingo bergsmän af konungen en halfmil på längden och en half-
1 Hwar kolare skal hawa halwan fæmtæ skiþæræ, halwæn þriþiæ thækkilseman oc
en utspisæræ (1347).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
