Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
730 PRIVILEGIERNES OMFÅNG. BERGSBRUKET.
mil på bredden i den allmänningsskog, i hvilken berget (det vestra i
Närike) låg, men detta har måhända afseende endast på det område,
som gafs åt sjelfva berget d. v. s. inom hvilket bergsbruket skulle idkas. 1
I samma privilegiebref yttras vidare, att den bergsman, som å annans
mans skog uppbygger någon byggning, skall gifva egaren 200 jern till
årlig afgäld, samt att bergsmännen skola gifva lika mycket i afgäld
för herrars — det borde väl snarare heta frälsemäns — och bönders
skogar som för allmänningsskogar. I jernbergens något yngre
privilegier stadgas, att den som upptager nya uppgärder i bönders skogar,
Skall göra half afrad till egaren ’och icke så fullt afrad, som härtill
varit År 1458 säges, att bergsmännon skola nyttja alle ’allmännelige’
skogar och strömmar, som de innehaft i k. Kristofers tid, och år 1512,
i privilegierna för Salberget, heter det, att efter rikets stadgar skola
alle hafva skog till grufvans uppehälle, såsom sedvana är med alla
berg — ett märkligt stadgande för en ort, der berget hittats i en af
gammalt odlad byg sd. I 1530 års privilegier för samma berg
före-Skrifves, att bergsmännen få hugga fritt i kronans skog; när denne var
slut, fingo de hugga grufved a. v. s. den ved, som erfordrades för
malmbrytningen) hvarhelst de finna för godt, men ved till kolning fick
ej huggas å enskildes egor utan egarens goda minne. 2
När ett malmförande berg blifvit upptäckt, 3 blef naturligtvis första
åtgärden att komma åt de mineraliske skatterne. För sådant ändamål
’jordrymdes’. För att man skulle tränga in i hälleberget, uppstaplades
på detta väldiga bål, genom hvilkas hetta stenen splittrades (1516).
När man hunnit så långt, ’rymdes berget’: ’gråberget’ fördes bort, så
att en öppning bildades, i hvilken man gick vidare ned till dess man
fann ett gifvande streck. Det kunde dröja länge, innan sträfvandena
kröntes med framgång; mången gång måste ett ansträngande arbete
uppgifvas, emedan det visade sig alldeles fruktlöst.
’Rymningen’ var upptagen oeh arbetet inom densamma reglerades
genom konungens fogdar. Det bestämdes, hvilke skulle hafva del i
den nya grufvan och deras andelar bestämdes efter bälgparen. Alle
kunde icke arbeta på en gång, utan hvart par hade sin tid i den
ordning, som fastställdes genom lotten, att genom denna eller rättare genom
tärningskast bestämma arbetsföljden kallados att dobbla,4 med hvilket
ord man i allmänhet betecknade spelandet med tärningar. Arbetet verk-
1 Rörande konungens rätt att på sådant sätt förfoga öfver allmänningsskogen, jfr
Styffe i k. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar del 24,
s. 238.
2 Dennes regering synes hafva varit af vigt för vårt bergsbruks historia.
3 Det skulle blifva för vidlyftigt att för hvart drag i den följande skildringen
anföra bevisen. Som det emellertid kan vara af intresse att se, huru mycket man
i medeltidens urkunder finner om bergsbruket, bifogar jag då och då årtalet för
den handling, som jag begagnat.
4 År 1506 dobblade man in i en grufva fyra par, sedan det (ordinarie) dobblet hade
försiggått, så att antalet par höjdes från 24 till 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
