Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
YyrtuåÅrtr. 745
sex ’lass’ äng) eller af den skatt, som erlades, hvilken skatt naturligtvis
berodde i viss mon på afkastningens storlek, men denna berodde ock
i viss mon på utsädets belopp, och båda berodde ytterst på ytinnehållet.
Kroklandet har fått sitt namn efter kroken, med hvilken marken
bearbetades för att göras fruktbar, men då kroklandet icke betyder i
allmänhet ett land, som kan bearbetas med krok, måste i termen hafva
inskjutits en för denna ursprungligen främmande betydelse, som innebär
ett visst förhållande mellan kroken och landet och en annan faktor,
t. ex. tiden — kroklandet är det land, som under en viss gifven tid
kunde beqvämligen bearbetas med kroken. Endast i uttrycken stänger
eller alnar jord ingår från början ett verkligt måttbegrepp. Dessvärre
är det sätt, på hvilket dessa mått omtalas ej fullt tydligt.
Då en stadstomt mättes, förfor man på det enda riktiga sättet: man
tog reda på längd och bredd, stundom en invecklad åtgärd, då icke
alla tomter hade en regelbunden figur. Genom att multiplicera siffrorna
finna vi ytinnehållet i qvadratalnar o. s. v. Men när jordmått på landet
uppgifves efter stång och aln, finna vi endast ett tal, t. ex. två stänger
jord, en aln i Fogelviks äng, sex alnar jord i åker och äng kring om
hela byn, åtta stänger öfver all byn, en tredjedel öfver all byn, som
är åtta stänger efter svenskt skifte 1 o. s. v. Då orden stång och aln i
sådana uppgifter ej kunna tagas i betydelsen qvadratstång eller qvadrataln,
återstår endast det egendomliga att vid uppgifvande af ett ytmått nämnes
endast den ena sidans mått. Två urkunder af år 1454 begagna
uttrycken ’tolf stänger i bredden’ om en äng, ’tretio stänger i bredden’
om en åker. Det torde icke vara förhastadt, om vi deraf draga den
slutsatsen, att stång- och alntal i alla de fall, då de förekomma på detta
sätt, beteckna ifrågavarande ytas bredd. Men hurudant var då
längdmåttet? Detta kan icke hafva stått i något bestämdt förhållande till
bredden och kunnat på grund deraf utelemnas. Tvärtom, en aln jord
d. v. s. ett jordstycke af en alns bredd var icke någon konstant storhet,
ty längden varierade; en aln jord här var derföre ingalunda detsamma
som en aln jord der. Den enda förklaringen är denna: åkern och ängen
voro delade i ribbor, som voro anvisade hvar åt sin egare. Det var
nog att angifva ribbans bredd, hennes längd berodde på åkerns eller
ängens storlek.
Att äfven af de öfriga ofvan uppräknade namnen, hvad än deras
ursprungliga betydelse var, åtminstone de vigtigaste hade blifvit
ytmått, framgår med tillräcklig tydlighet af urkunderna.
Mark-, öre-, örtugs- och penningland hade fått sina namn, såsom
Styffe framhållit, af jordens beskattning: den jord, som var värd en
mark, erlade i skatt eller afrad 1/24 eller en örtug och kallades derföre
ett örtugland o. s. v. Men sådana uttryck som ’tre alnar jord mindre
än fyra örtugland’, ’två alnar mindre än sju örtugland’ (jfr s. 244) visa,
1 Dessa och flere exempel återfinnas hos Falkman del 1, s. 228 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
