Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RYMDMÅTT. 747
mått, hvilket, när dessa benämningar uppstodo, icke gällde mera än en
penning. En mark säd svarade således mot 288 stycken af detta kubiska
mått. 1
Att ett sådant ensamt sädesmått verkligen fanns inom Danmark
under början af medeltiden, framgår af erkebiskop Anders Sunessons
latinska öfversättning af Skånelagen, i hvilken talas om mensura hordei,
ett mått korn. Denna allmänna benämning hade icke gerna kunnat
användas, derest man den tiden hade haft flere mått af lika allmängiltighet.
Sammanhanget röjer, att här är fråga om ett visst mått, och för öfrigt
tillägges uttryckligt, att när det talas utan vidare om mensura, menas
ett cylindriskt målkärl, i hvilket väggen är sex tum hög och den linie,
som drages från den nedre inkanten till den motsatta öfre, skulle vara
tolf tum lång. I följd häraf plägade detta kärl kallas tolfmynning (af
mund = tum).
När åkerbrukaren skulle så, bar han utsädet i ett kärl, som kallades
skäppa (Östgöta- och Vestmannalagarne), spann (Upplands- och
Vestmannalagarne) och löp (k. Magni landslag). Någon nödvändighet, att
detta kärl hade en viss storlek, fanns tydligen icke, men vi återfinna
likväl alla dessa tre ord som namn på mått.
Skäppan förekommer som mått i vestra och sydligaste Sverige.
Vestgötalagen omtalar flerestädes skäppor. För Småland omtalas skäppor
i en handling af år 1316. 2 Skånelagen omtalar skäppor, och detta mått
förekom allmänt i Danmark. I norra England fanns ett sädesmått, som
kallades skep. 3 Ett mått med enahanda namn (schapha o. s. v.) fanns
äfven i Tyskland, åtminstone inom visse delar. Ördet torde öfverallt
hafva betecknat dels ett kärl, dels ett mått, och af de två betydelserna
torde den förra vara den ursprungliga. 4 Den isländska litteraturen synes
ej besitta ordet skäppa; som mått förekom dock skäppan i norska lagar
och urkunder. Fritzner sammanställer henne med det rymdmått, som
i Norge kallades mælir, ett namn, som tydligt angifver ett hufvudmått.
En jämförelse mellan Skånelagens originaltext och den nyss anförda
latinska öfversättningen visar, att just skäppan var det normalmått, som
Anders Sunesson beskrifver under namnet mensura. Det är icke
osannolikt, att detta mått haft något tidigare inhemskt namn, som tydligt
angifvit ett mått, något, som svarade mot det norska mælir. I det nyss
anförda Smålandsbrefvet af år 1316 omtalas i ett sammanhang en skäppa
hampfrö, 1/3 skäppa linfrö, 71 mått (mensure) hafre, 22 mått blandsäd.
1 Åfven i Vestergötland omtalas öre och örtug säd (t. ex. år 1383).
2 DS nr 2600. Som ett tidigt bevis för den småländska skäppan anför Falkman ett
DS under nr 364 införda privilegiibref för Nydala kloster, men detta bref är helt
visst förfalskadt. Att skäppan redan på 1200-talet användes i Småland betviflar
jag emellertid ingalunda.
3 Att skäppan tillhör endast norra delen af England framhålles af Rogers, A
history af agriculture and prices in England del 1, s. 168.
4 Holmboes försök att härleda skäppans namn från det tyska namnet på fåret, torde
ej förtjena afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
