Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
748 RYMDMÅTT.
På Öland funnos år 1281 mått (mensure), som sägas vara på 14 tum
(mund). Generaldirektör Falkman antager (del 1, s. 301), att de 14
tummen utgjorde målkärlets omkrets. Det synes mig ligga närmare
till hands att uppfatta måttet i analogi med Anders Sunessons
beskrifning på tolfmynningen eller den skånska skäppan. Således var antingen
den öländska skäppan något större än den skånska eller ock, om de
voro lika stora, måste den öländska tummen hafva varit något mindre
än den, som brukades i Skåne. Den omständigheten, att Anders
Sunesson fann det nödigt att så utförligt redogöra för det mått han åsyftar,
gör det sannolikt, att på hans tid funnos i Skåne skäppor af olika storlek.
Den senare Vestgötalagen (fornämesbalken kap. 45) föreskrifver ock,
att ’en rätt skäppa’ skulle vara öfver hela landet (landskapet).
Kärlnamnet spann (spander) blef inom en stor del af Sverige, inom
Helsinglands, Upplands, Vest- och Södermanlands samt Östergötlands
lagsagor, namn på ett bestämdt mått. Namnet synes vara af inhemsk
upprinnelse. Under det i Sverige spannen var ett sädesmått, fanns i
Norge en spann, som oftast var ett smörmått, men äfven förekommer
som mått för säd och mjöl. Storleken synes hafva vexlat ganska mycket.
Att äfven i Sverige spannen ej alltid var densamme, framgår redan
deraf, att Upplandslagen talar om Stockholms, Uppsala och Enköpings
spann. Skilnaden dem emellan torde dock ej hafva varit betydlig.
Deremot uppgifves år 1530, att fem tavastske spann motsvara åtta svenske.
Enligt en anteckning af år 1540 1 voro 4 Helsingespann = 21/2
Stockholmsspann. Då riket vid midten af 1300-talet fick en gemensam lag,
kom spannen till heders framför skäppan, ehuru vissa handskrifter
omtala skäppa och icke spann. I stadslagen heter det, att en spann skulle
gå öfver hela riket. År 1368 fingo det oaktadt Östgötarne rätt att
behålla sin gamle spann, hvilken således torde i någon betydligare mon
hafva skilt sig från den af regeringen antagne normalspannen.
Laupr, på nutidssvenska löp, betyder korg, men har derjämte på
Gotland samt i Norge och vestra Sverige betydelse af mått. I Norge
var han nästan uteslutande ett smörmått och hade samma betydelse i
vestra Sverige. I Gotlandslagen talas om laupar af råg och korn. 2
Äfven i Lifland var detta mått antaget; der talas t. ex. om lope
Rigischer mate. Herman Hildebrand anser lopen hafva en vigt af 5 lispund. 3
Ehuru spannen var i större delen af Sverige hufvudmåttet, fanns
dock öfver denne sedan ganska lång tid tillbaka ett högre mått, som
kallades pyn eller pön, i plur. þpyniar, (på latin thunones, thynones,
thyniones). Detta mått omtalas mycket ofta i handlingar rörande Östergöt-
1 Jfr Forssell, Sveriges inre historia del 2, s. 116.
2 Det måste i Norge hafva funnits laupar af olika slag. Oftast talas helt enkelt om
laupr smærs och då måste vi tänka på ett mått af gifven storlek. Men det talas
äfven om laupar på tre eller två pund, i hvilka fall det ligger närmare att tänka
på kärlet laupr.
3 Das Rigische Schuldbuch s. LVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
