Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
754 VIGTER.
här i staden i embetet gjorda blifvit’. Örsaken till detta stadgande var
den, att sundiskt trä 1 (ölträ, öltunna) höll sex eller åtta kannor mindre
än de tunnor, som tillverkades i Stockholm. I hamnskråt af år 1450
föreskrifves, att tunnan skall hålla 48 kannor.
Urna omtalas i latinska urkunder från den senare delen af
1300-talet (urna mjölk, kittel på två urnor). Något särskildt mått med detta
namn har naturligtvis icke funnits, utan är ordet endast en lärd
öfversättning af ett inhemskt namn, antagligen stop.
ÄÅm omtalas som mått för vin (Visby stadslag) och för själtran (k.
Magni stadslag). Under slutet af 1500-talet räknades 60 kannor på åmen.
Vi gå nu öfver till en undersökning af vigtförhållandena.
Det vigtsystem, som användes för vägning af de ädle metallerne,
hade i alla tre nordiska rikena samma indelning
1 mark = 8 öre = 24 örtug.
1 öre = 3 örtug.
Äfven i England omtalas en mark, som delades i åtta öre (ora).
I Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal och Italien m. m. förekommo
äfven marker, men de delades i åtta uns. Fördelningen var alltså
densamma, men namnet på markens åttondedel ett annat och lånadt från
det romerska vigtsystemet.
I England förekommer marken som vigt redan på k. Alfreds tid
(† 901), i Tyskland år 1042, i Frankrike under k. Filip I:s tid d. v. s.
1075—1093. De nordiska landen sakna för så tidiga år urkunder, i
hvilka marken eller dennas underafdelningar omtalas, och man skulle
på grund deraf kunna känna sig frestad att anse marksystemet vara
till Norden infördt från de nämnda gamla kulturlanden. Men ett sådant
antagande göres omöjligt deraf, att i de engelska urkunderna
förekommer hvarken mark eller öre före den tid, då beröringen med Nordborne
blef liflig, men efter den tiden träffas dessa namn otalige gånger i
engelska handlingar, dock allra oftast i sådana, som skrefvos i de delar
af landet, der det nordiska elementet var starkast. Vi måste derför
med professor Johannes Steenstrup antaga, att England fick vigterna
mark—öre från Norden, hvadan i dennes land markvigten måste hänföras
till en tid, som ligger långt före markens tidigaste omtalande i
Tyskland och Frankrike. Denna omständighet gör det ock omöjligt att
instämma med dem, som ansett markvigten vara en urgammal gemensam
germansk egendom. Öss återstår ej annat än att antaga marksystemet
ursprungligen vara nordisk egendom. 2 Kommande undersökningar skola
1 D. v. s. öltunna från Stralsund.
2 Denna åsigt har ock uttalats af enstaka tyske forskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
