Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIGTER. 757
1 mark norsk vigt = 215,974 gr., alltså vid pass 216 gr.
1 mark Stockholms vigt = 208,612 gr., alltså nära 209 gr.
1 mark Skara vigt = 214,747 gr., alltså nära 215 gr.
Den förut omtalade silfverringen gifver en mark af 203,76 gr.
Den lägre siffran förklaras af den nötning, som visar sig på ringen.
Olikheterna mellan de tre vigterna äro så ringa, att vi måste anse
marken i Norge, Stockholm och Skara vara ursprungligen densamma. Att
skiljaktigheter inträdt, kunna vi lätt fatta. Dels rådde ännu under 1300:
talets förra hälft i ganska hög grad de mindre områdenas
sjelfständighetsbegär, dels voro kontrollåtgärderna icke så goda som nu, hvadan lätt i
den ene eller andre orten en förändring i vigten kunde uppstå,
hvilken förändring väl i de flesta fall var en minskning; huru lätt kunde
det icke komma i fråga att vid tillverkningen af en ny vigt rätta sig
efter en äldre, som genom nötning förlorat något af sin ursprungliga tyngd.
Afven andra vigter än de två här nämnda omtalas för Sverige i
medeltidens handlingar. År 1310 t. ex. omtalas 50 mark silfver efter
Lödösevigt, år 1312 Gotlands vigt; år 1328 omtalas en Uppsalavigt och
enligt evalveringar, omtalade i DS nr 2650 och 2675, måste
Uppsalamarken hafva varit något tyngre än Stockholmsmarken. Sätta vi den
senare till 208,612 gr., skulle Uppsalamarken väga 218,309 gr. Den
jämtska vigten omtalas t. ex. år 1392 som olik den norska. Exemplen
kunde göras flere, om så behöfdes. Granska vi tyska urkunder, finna
vi likaledes en mångfald af olika vigter omtalade. Inom hvart område
höll man sig till den vigt, som i dess hufvudort ansågs vara den
normala. Men i Sverige glömde man emellertid aldrig, att vigten inom
hela landet ursprungligen och rätteligen var densamma. Derföre finna
vi ock omtalade t. ex. år 1311 ’svensk vigt’ och ’vårt rikes vigt’. År
1312 omtalas i en handling, som gäller silfver lemnadt till
utländingar, tre ombud för Johanniternes orden, ’vårt rikes lagliga vigt’
(ponderis legalis nostri regni).
Bland de många något varierande tyska vigterna kom den, som
ansågs laglig i den betydande handelsstaden Köln, ganska tidigt att
åtnjuta ett stort anseende. I synnerhet vid transaktioner mellan män
eller myndigheter från olika områden, som hvart kunde hafva sin
markvigt, var det synnerligen lämpligt att hänföra sig till en neutral vigt,
hvilken dessutom, på grund af Kölns betydenhet, var öfverallt känd
och godkänd. Under 1200-talets lopp fick den kölnska marken denna
allmängiltiga betydelse inom Tyskland, ehuru visserligen icke
derigenom de små områdenas egna markvigter utträngdes ur bruk. År 1248
infördes den kölnska marken i Bremen. I hansestäderne antogs den
kölnska marken till myntvigt år 1433.
De tyska förhållandena i detta afseende äro af stor vigt för
belysande af förhållandena inom vårt eget land. Bland de mångfaldiga
tyska lokalmarkerna var det en, som fick större betydenhet än de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
