Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TALMÅTT. 765
fat hundraden öre örtug kast osmundar
1 läst —= 12 = 60 = 300 = 900 = 1800 = 7200
1 = 5 = 25 = 75 = 150 = 600
1 = 5 = 15 = 30 — 120
1 = 3 = 6 = 24
1 = 2 = 8
1 = 4
Lispundet var i början — öret osmund, men förhållandet blef
sedermera ändradt i följd deraf, att man gjorde osmundarne mindre.
Förhållandet mellan öre, örtug och osmund var detsamma som förhållandet
mellan öre, örtug och penning i Svealand.
Vi hafva äfven att uppmärksamma de mått, som bestämdes efter
stycketal, vare sig detta uttrycktes genom ett verkligt talord eller ett
annat af hvarjehanda omständigheter föranledt namn.
2. Närmast öfver enheten kommer paret, på latin par. I
Helsingelagen (manhelgesbalken kap. 6), der det talas om böter för olika
grader af hemgång, förekommer uttrycket ’böte boghum tvem’ i hvar
tredjedel, hvilket uttryck helt visst, såsom Schlyter antager, innebär en
fördubbling. Men ordet bog i och för sig betecknar icke ett par —
räkneordet två måste läggas till —, men bog betecknar något, som hos
djuret med nödvändighet förekommer parvis. I Gotlandslagen (kap. 65)
förekommer i fråga om nötboskap uttrycket band för att beteckna
ett par.
3. Tretalet är liksom tvåtalet af elementär natur, delning i
tredjedelar måste förekomma synnerligen ofta. Tretalets stora betydelse för
Nordbon röjes af dess upprepade användning i myterne (de tre
nornerna, de tre gudarne Oden, Vilje och Vi o. s. v.). Tre mark var en
ofta använd bötesats. Som fixeradt mått förekommer tretalet dock
endast i örets delning i tre örtugar.
4. Fyratalet låg, såsom en fördubbling af tvåtalet, likaledes nära
till hands för användning, men förekommer som verkligt mått endast i
kast. Fiskar räknades under medeltiden, såsom än i dag, efter kast. 1
Namnet beror derpå, att man hade fått seden att vid fiskens kastande
eller i allmänhet vid hans flyttande från en plats till en annan taga
fyra och fyra. Dyrlund, som i Årböger for nordisk Oldkyndighed 2 för
år 1885 lemnat värderika utredningar rörande några talmått, berättar,
att på Bornholm tager qvinnan, som besörjer sillens första saltning,
samtidigt med hvardera handen två sillar och lägger dem på en gång
1 Kast af sill omtalas i en handling af år 1346 rörande Öland (DS nr 4118).
2 I uppsatsen Rettelser og Optegnelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
