Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TALMÅTT. 767
ligen en hank eller vidja, sedermera en sådan med derpå trädda fiskar
— det hade af anledning, som nu icke kan utrönas, blifvit sed att
begränsa sådana fiskknippen efter tiotalet —, till sist ett tiotal af fiskar,
vare sig de voro uppträdde på en hank eller ej. Ördet förekommer i
den ursprungliga betydelsen ända ned i Skåne. Betydelsen af mått
synes ordet dock hafva fått i Norge; i handlingar rörande Skåne synes
måttet vorde icke förekomma förrän i början af 1500-talet. Än i dag
användes detta mått i Skåne och Vestergötland samt på Dal. 1
12. Det ur praktisk synpunkt, såsom en produkt af de nyss
omtalade grundtalen 3 och 4, synnerligen lämpliga tolftalet förekommer
under namnet (tylft och användes för räkning af timmer, bräden, pilar
o. s. v. I stadslagen omtalas äfven dussin, i fråga om specerier d. v. s.
korta varor i allmänhet.
15. Föga sannolikhet finnes, att denna siffra skulle beteckna ett
särskildt mått. Jag har emellertid icke velat underlåta att här
upptaga henne, emedan generaldirektör Falkman antager, på grund af skäl,
som äro mig obekanta, att 15 eller 16 laxar i Vermland räknades på
en kerfve. I Vestergötland förekommer i början af 1500-talet kyrfve
som ett mått för fisk. Om det antal, som gick på en sådan knippa,
kan jag icke meddela någon upplysning.
20. Tjugotalet visar sig otvetydigt hafva egt en mycket stor
betydelse under medeltiden. En omständighet, i sig helt obetydlig,
vittnar derom. I de ordningsnummer, som förekomma öfver kapitlen i
våra medeltidslagar, har, när siffran är högre än tjugo, mycket ofta en
punkt satts efter xx, som i medeltidens skrift betecknar tjugotalet, icke
endast när derefter följer någon bokstaf, som betecknar en enhet eller
flere, utan äfven när efter det andra x kommer ett tredje: 30 finnes
sålunda tecknadt xx.v Detta hade helt visst icke skett, derest man
icke hade haft för sed att räkna efter tjugotal. Af samma anledning
sade och skref man ofta i stället för t. ex. 80 ’fyra gånger tjugo’, (fyre
sins tjuger, 1492). I det danska språket har, som bekant, detta sätt
att uttrycka sig blifvit rent af det rådande.
Ett tjugotal betecknades i medeltidens språk enklast med ordet
tjugh, tjog. Men derjämte funnos andra namn. Man talade om sneser
fisk.2 Benämningen förekommer i södra Sverige, liksom i Danmark,
men hon är i intetdera landet inhemsk. Hon synes vara kommen från
Nederland och nordvestra Tyskland, der ’snese angillarum’ (sneser ål)
omtalas redan år 1186. I Vestfalen förekommer ordet äfven i den
ursprungliga betydelsen af stång eller käpp. Vi hafva här således
alldeles samma utveckling, som nyss omtalades i anledning af ordet varde.
Tjugo fiskar, förnamligast torsk, räknades på en steg; detta uttryck
förekommer t. ex. i hamnskråt af år 1450. ÅÄfven detta namn är kom-
1 Jfr Rietz, Dialektlexikon, under ordet våla.
2 I en handling rörande Vestergötland af år 1469 omtalas 24 ’snosur’ ål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
