Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MYNT EFTER ANGELSAKSISK FÖREBILD. 779
Den tid, då de i vårt land samlade myntskatterne helt eller så
godt som uteslutande bestodo af orientaliska mynt, var förbi.
Vesterländska mynt, Englands och Tysklands, drogo sig i växande massor
upp till Sverige, i främsta rummet till Gotland, som under den
arabiska handelns tid småningom hade blifvit en kommersiel centralpunkt.
De vesterländska mynten blifva allt talrikare i fynden, under det att
antalet af de arabiska mynten tager af. Under dessa nya förhållanden
uppkommer en ny myntningstid för vårt land, och nu följas de tre
nordiska folken åt, dock så att Norge kom något efter Danmark och
Sverige. Äfven i detta fall visar det sig, att till förebilder för den
inhemska myntningen togos mynten just från det område, med hvilket
man företrädesvis hade anknutit direkta förbindelser. Vi skola egna
någon uppmärksamhet åt de historiska förhållandena.
I Sverige hade Olof skötkonung öfvertagit regeringen efter sin
fader Erik, kallad den segersälle. Till hans moder Sigrid hade den
norske konungen Olof Tryggvesson friat; af den tillämnade
förbindelsen hade intet blifvit af. Sigrid hade i stället gifvit sin hand åt
Danmarks konung Sven tjufveskägg, hvilken sålunda Phade blifvit Olof
skötkonungs stjuffader. Sven och den norske Olof hade varit
stridskamrater i England, men det oaktadt förenade sig nu k. Sven och den
svenske Olof mot den norske. Denne föll i slaget vid Svolder år 1000
och Norge delades mellan de två segrande konungarne och de med dem
förbundne norske jarlarne Håkan och Erik. R 1013, i juli månad,
gjorde k. Sven ett nytt anfall på England, och blef dess konung, men
afled der redan i februari 1014. Det följande året kom den norske
konungasonen Olof Haraldsson åter från England och vann Norges
rike. I Danmark och i England regerade Sven tjufveskäggs son, Knut
den store.
Mynt af uppenbarligen engelsk typ hafva präglats för k. Sven af
Danmark, Olof skötkonung af Sverige och en norsk k. Olof, antingen
Tryggves eller Haralds son. Det är af vigt att utröna, hvilken af desse
två de norska mynten tillhöra, ty resultatet af den undersökningen
inverkar på frågan om denna efter angelsaksiskt mönster utöfvade
myntnings första uppträdande i Norden: finnas mynt slagna för Olof
Tryggvesson, då måste denna nordiska myntning hafva börjat senast år 1000,
denne Olofs dödsår, och anledningen till anställandet af angelsaksiske
myntmästare torde då hafva berott på de förbindelser, som Olof och
Sven hade knutit under sin nyligen afslutade gemensamma vistelse i
England. I tullinspektör Schives stora och i många hänseenden
förtjenstfulla arbete om de norska medeltidsmynten får Sok Olof
Tryggvesson mynt sig tillagda. Afgörande för valet mellan de två konungarne
är, då namnet angifves endast med Olof, i främsta rummet myntens
utseende. Det är derjämte, då frågan gäller utrönandet af den förste
norske herskare, som slagit mynt, af vigt att se till, huruvida andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
