Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKÅNES MYNT 1178—1377. 819
fanns i Åbo synes mig framgå deraf, att det uttryckligen säges, att
gåfvorna till Finland skulle bestridas af inkomsterna från mynthusen i
Stockholm och Vesterås. Att mynthusen voro så många, berodde på
tidens sed, framkallad af behofvet att hafva penningar tillgängliga på
de större marknadsplatserna, äfvensom på tidens obeqväma och väl
äfven osäkra kommunikationer.
Af de många mynthusen torde vi dock vara berättigade att sluta
till en’ rätt betydande utmyntning. Så mycket mera är det att beklaga,
att vi icke kunna med säkerhet uppgifva, huru k. Magni mynt
sågo ut.
Det finnes en grupp af brakteater, som vi i detta sammanhang
måste egna vår uppmärksamhet. De äro af något vexlande storlek,
men alla små. Ehuru ytterligt enkla, förete de dock en viss
prydlighet. De visa endast en bokstaf, ett M eller ett E. Den förre
bokstafven förekommer under flere former. Sådana brakteater äro i stort antal
funna i närheten af Skeninge, och som der fanns ett mynthus,
åtminstone år 1285, torde vi vara berättigade att anse dem vara derstädes
präglade, men det är vanskligt att säga, om de få hänföras till k.
Magnus eller möjligen till hans son k. Birger. Dessa brakteater hafva en
vigt af 0O,11 gr (fig. 556—566).
Det är för öfrigt möjligt, att man under k. Magni tid präglade
brakteater med bilden af en krona, men för närvarande mäktar jag icke
af dem, som jag förut hänfört till k. Valdemar, afskilja några, för att
tilldela dem åt hans broder och efterträdare.
I Danmark upphörde brakteaterna ganska snart, redan under k.
Valdemar den stores tid, att vara landets hufvudmynt. Man återgick
till de tvåsidiga mynten. De voro till en början rätt grofva och bilda
derigenom en stark motsats till den närmast föregående tidens fint
utförda brakteater. Under k. Valdemar II:s tid är visserligen gravyren
något finare, men mycken konstnärlighet är icke nedlagd på bilderne.
Som det nu ej längre var sed att på myntet namngifva myntstaden,
är det ej alltid möjligt att afgöra, hvilka af de kongliga mynten äro
slagna i Skåne. Jag nöjer mig derföre med att återgifva fyra mynt, af
hvilka tre jämte konungens namn föra äfven erkebiskopens i Lund och
derföre måste vara utgångna från denne stads mynthus. De tillhöra
k. Valdemar I och erkebiskop Absalon 1178—1182 — således den tid
då man i Sverige började upptaga brakteatpräglingen — (fig. 567), k.
Valdemar I eller hans son k. Knut VI (fig. 568), k. Valdemar II och
erkebiskop Anders Sunesson 1202—1223 (fig. 569), samme konung och
erkebiskop Uffo 1228—1241 (fig. 570).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
