Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
916 SILFVER FRÅN MYNTET.
det silfver, som der var hopsparadt för att kunna anskaffa ett värdigt
förvaringsrum för den hel. Karins ben; man skulle ej draga sig undan
derföre att en del af silfret var förgyldt, ty sådant silfver hade af andra
blifvit inlemnadt. De andlige och folket, hvilket fortfarande höll på
kyrkans helgd, knotade, men konungen hänvisade i juni månad 1529
till kriget och nöden och påminnte derom, att han i denna sak hade
handlat med riksrådets råd och samtycke. Äfven genom köp sökte
han anskaffa silfver. För sådant ändamål utsände han den 8 januari
1528 Lasse vestgöte och i sammanhang dermed uppmanades alle
dannemän, som hade silfver och ville afyttra det, att i främsta rummet sälja
det till konungens uppköpare.
En fjerde åtgärd var att hålla sig till det silfver, som kunde vinnas
från de svenska grufvorna. Något grufregale fanns visserligen icke i
Sverige under medeltiden, men konungen uppbar från bergverken
tionde, hvilket väl i regeln var en tiondedel af den brutna malmen.
Jag har s. 735 visat, att tidtals eller på vissa ställen andra
beräkningsgrunder användes. Här vill jag endast tillägga, att k. Gustaf den 18
juli 1535 af Salberget kräfde från den dagen under en månad hvar
sjunde lott som tionde, sedan skulle denna tionde förbättras. Att
konungen eller kronan hade lotter i bergverken är redan omtaladt.
För rikets bästa och myntets förkofran infördes en särskild
anordning vid silfverbergverken: allt det silfver, som der vanns, fick icke
säljas till någon annan än regeringen. Vi finna denne grundsats
uttalad i det nyss åberopade rådsboslutet af den 3 september 1489
— rådets medlemmar voro i denna sak ’öfverens med vår
höfvidsman’ —: »Vi hafva varit öfverens i närvara af myntmästaren,
borgmästaren, råd och guldsmeder i alle städer och sändebud från
Silfverberget, att efter denne dag skola alle silfverbergsmän göra fint och
skärt silfver och slå deruppå sitt eget bomärke, sedan föra det till
bergsfogden och teckenmästaren att han proberar det. Finner han det
fint och skärt, då skall han slå derpå kronans märke. Sedan silfret är
sålunda gjordt fint och märkt, skola de åt inge andre det sälja än åt
myntmästaren, på det att myntet måtte förökas och sådan skade och
förderf, som härtill varit hafver på menige Sveriges rike och dess
inbyggare, måtte afläggas, så att silfret icke föres i främmande land, såsom
härtills skett är.»
När grufvan vid Sala var funnen, skyndade sig hr Sten Sture att
för denna göra samme kronans förmonsrätt gällande. Det heter i
privilegierna af den 8 september 1512: ’hvad silfver der göres, skall
ingenstädes säljas utom in på rikets mynt i Stockholm och Vesterås’. Om
sjelfve malmen föreskrefs, att han icke fick säljas annat än bergsmännen
emellan, tty all den malm annorstädes säljes och föryttras, det silfret
kommer ej på myntet, till rikets gagn och allmännelig nytta’, K. Gustaf
förnyade år 1535 förbudet för bergsmännen att sälja silfver till andre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
