Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRBUD MOT UTFÖRSEL AF MYNTADT OCIH OMYNTADT SILFVER. 917
konungens silfverköpare; den annorledes säljer och den af honom köper,
skall mista silfret och lifvet. Ja, äfven till det som var qvar efter
smältningen sträckte regeringen sina anspråk; k. Gustaf besvärar sig
den 5 maj 1527 deröfver att Gestrikarne ’flugx’ köpte på Salberget
’sofren’ och förde ut honom, så att konungens uppköpare fingo intet.
Det är gifvet, att om kronan förbehöll sig all inköpsrätt, så måste
hon ock göra försäljningen för bergsmännen så fri från svårigheter som
möjligt. Derföre anställdes vid bergen tjenstemän, som kallades
’sölfköpare’.
Man sparade icke under medeltiden på undantag från gifna
stadganden. Sådana förekommo ock med afseende på silfverköpet. Så t. ex.
fingo år 1534 två studenter tillstånd att inköpa silfver för 200 mark,
antagligen ämnade de företaga en utländsk resa. Samma år fick
Leksands församling tillstånd att köpa silfver till förfärdigande af en kalk
eller tvänne.
Skulle således kronan ensam hafva rätt till silfret, som erhölls ur
Sveriges grufvor, och således all konkurrens var omöjliggjord, måste
öfverenskommelse träffas angående det pris, för hvilket bergsmännen
skulle till kronan afstå sitt silfver. I rådsbeslutet af år 1489, som
förut åberopats, fastställdes priset till 101/2 mark penningar för en mark
lödigt silfver. I början af år 1529 hade priset stigit till 16 mark. Den
18 mars detta år klagar konungen, att han till rikets bästa och myntet
haft så dyrt silfverköp, att han icke haft någon ’profit’ deraf, hvadan han
ville hafva priset nedsatt till 12 eller 13 mark. Antagligen gjorde
bergsmännen invändningar, ty det fastställdes den 4 april, att priset
skulle få förblifva 16 mark till in i augusti, men derefter vara 12
mark. Som en bevekande omständighet hade af konungen anförts, att
myntningen nu var återupptagen i Vesterås, hvadan mera silfver
behöfdes, och skulle ju för öfrigt myntningen i den närmare liggande
staden lända bergslagen särskildt till fromma.
Guldsmeder, som naturligtvis, för utöfvande af sitt handverk,
behöfde silfver, voro genom 1489 års förordning hänvisade att köpa sådant
af myntmästaren.
Då kronan på sådant sätt hade tillförsäkrat sig allt silfver, som i.
Sverige vanns och fanns till försäljning, måste naturligtvis förbud
utfärdas mot alla sådana tilltag, som inkräktade härpå. I riksrådets
stadge, utfärdad i Kalmar år 1474, heter det, att guldsmed, som smälter
ned rikets mynt, skall sjelf brännas. I riksrådets stadge, utfärdad i
Jumfruhamn år 1485, heter det, att guldsmed, som gör sig skyldig till
sådant brott, skall stånda tjufsrätt. I stadgan af år 1474 heter det, att
den som ur riket utför penningar, utom 1 eller 2 mark, hvilka han
kunde behöfva som tärpenningar, har förgjort allt det han eger att föra
med sig. Vid riksrådets möte i Telje år 1498, yrkades, att den som ur
riket utför mera penningar än tärpenningarne eller silfver, skall mista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
