Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
920 MYNTMÄSTAREN.
haft en god ekonomisk ställning, ty han ökade antalet af de fastigheter
han förut egde1. Enligt Olaus Petri afled han år 1464 någre dagar
innan Stockholms stad åter öppnade sine portar för k. Karl, hvilken, då
slottet ännu gjorde honom motstånd, bodde i mynthuset2. Detta måste
hafva varit ansenligt och väl inredt, för att kunna göra tjenst som
konungboning. Huruvida ’myntet’ sjelft var Heynes privata egendom
eller om det var offentlig egendom, må lemnas osagdt.
Äfven myntmästaren Anders Hansson i Vesterås var inblandad i
politiska förhållanden. Myntkontraktet mellan konungen och honom är
dateradt den 1 mars 1529, men hans tid togs genast i anspråk af andra
angelägenheter. Under maj månad reste han, med anledning af
Småländingarnes och Vestgöta-adelns uppror, som konungens ombud kring
i Östergötland, Småland och Vestergötland, ja underhandlade den 30
maj i Halmstad med de flygtige biskop Magnus och hr Ture Jönsson.
Under början af resan kallas Anders af konungen oss älskelig’, ’vår
tro man’, men mot slutet af månaden är konungen missnöjd att han
dröjer så länge borta. Anders Hansson öfvervar den domsriksdag, som
i juni hölls i Strängnäs, men lemnade der efter sig några bref, hvilka
framkallade konungens missnöje, men i augusti hade konungen åter
vändt till honom sin ilja och vänskap’.
I januari 1530 fritog k. Gustaf förre myntmästaren i Henemora
Hans från klander och tilltal för den sak och misshandel, i hvilken
han kommit, men helt måtte konungen ändock icke hafva trott honom
ens då, alldenstund han icke fick under den följande tiden bo annat än
i Uppsala eller Vesterås 3
En annan antydan om den sociala ställning, som tillkom eller kunde
intagas af en myntmästare, lemnas af den omständigheten, att mynt-
sammansvärjning, som rimkrönikan omtalar, var han icke delaktig- Det är ej
heller gerna tänkbart, att Heyne, derest han så tidigt som år 1452 hade gjort
sig skyldig till högförräderi, skulle hafva fått behålla en sådan förtroendepost
som myntmästarens. För öfrigt åberopar krönikans författare en väl under-
rättad hemulsman:
14,000 mark, säger jag dig,
var myntmästaren konungen skylloger, så sade han mig.
1 Enligt Stockholms stads jordebok (del 1 s. 267, 285) köpte ’Heyne muntomestare
Nadelwijk’ nya hus åren 1456 och 1460; han köpte år 1462 en kålgård på
Södermalm, liggande invid en Heyne redan tillhörande fastighet, men detta köp
finnes icke antecknadt i jordeboken.
Konungen ’gick på myntet och blef der till härberges, ty han kom intet på
slottet, de Danske hade det inne, och var myntmästaren k. Karl en stor summa
penningar skyldig och hade icke redeligen skickat sig mot honom, men någre
få dagar förr än konungen fick staden in, blef han död’ (Klemmings upplaga,
s. 234). I jordeboken omtalas så sent som den 1 augusti 1468 ’Heyne
myntmästares gård’, men uttrycket innebär icke med nödvändighet, att Heyne då
ännu lefde. Enligt en anteckning af Berch, som jag icke varit i tillfälle att
kontrollera, lät k. Karl på grund af sin fordran hos Heyne tilldöma sig hans
fastigheter, och om dem fördes år 1501 inför k. Hans process mellan k. Karls
dotterson hr Erik Eriksson (Gyllenstjerna) och myntmästaren Cornelius i Vesterås,
hvilken förde Heynes arfvingars talan.
3 Om Anders Hansson och Hans i Hedemora jfr registraturet för åren 1529 och 1530.
vo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
