Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
922 MYNTMÄSTARENS BITRÄDEN.
Myntmåstaren skulle således sörja för att silfret, som framkom ur
de olika gjutningarna, hade det rätta kornet eller finheten. Men när
gjutningen var skedd och finheten pröfvad, öfverläts arbetet åt en af de
öfrige tjenstemännen. Silfret skulle uthamras i långe tenar af den bredd
och den tjocklek, som mynten borde hafva. Bredden bestämdes af stämpelns
mått, tjockleken af den tyngd, som myntet skulle hafva. Här var
således fråga om myntets skrot och skyldigheten att sörja för denne del
af myntningen ålåg skrotmästaren. I tyska mynthus voro hans
göromål fördelade mellan två, en ’zainmeister’, som tillredde tenarne (zaine),
och ’schrotmeister’, som sörjde för deras fördelning i mynt. I den nyss
meddelade listan synes skrotmästaren fått ett af sina göromål
öfverflyttadt till en annan person, ty det synes mig rimligast, att den tjenste-
O
I
g
; i
Klllli
N i
e—
WQ d ( 28
AL. = N 1
R— § = S
= = E = = E A
823.
Myntning.
man, som bär namnet runder, skulle sörja för att mynten fingo deras
runda form, hvilket åstadkoms genom klippning ur tenen eller rättare
ur de fyrkantiga stycken, i hvilka tenen blifvit sönderdelad. Rundningen
kunde verkställas antingen sedan präglingen försiggått eller ock före
denna. Under den svenska myntningens första tid synes man hafva
användt den förre metoden, ty dels förekomma enstaka exemplar, som
hafva de runda stämplarne afpräglade å fyrkantiga plattor, hvilka
således icke blifvit underkastade klippning, dels är sjelfva myntkanten
ofta något tjockare, i följd af det sidotryck, som genomklippningen af
metallplattan framkallade. De tunne kanterne å våra senare
medeltidsmynt synas tala för att de voro rundade innan de lades mellan
stämplarne. Å fig. 823 se vi ock redan rundade plattor utsatta för
präglingen.
Fig. 322. Originalet, en skulptur från 1100-talet, är funnet bland ruinen af
klostret St. Georges de Boscherville i Normandie. — Efter Revue numismatique
française för 1846.
Fig. 823. Efter teckning hos Olaus Magni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
